Bergsrå
Bergens drottning och väktare av malm, grottor och hemliga stigar. Hon belönar den som arbetar varsamt och håller sitt ord, men förvillar eller straffar girighet, svordomar och löftesbrott. Lockande, mäktig och prövande.
Brunnsgubbe
Brunnsgubben är brunnens och källans rå – en platsbunden väktare som håller vattnet rent och levande. Han belönar vördnad och ordning med klart, friskt vatten och skydd för gården, men straffar skräp, spott och ovarsamhet med grumlighet, otur och sjuklig oro i huset.
Bäckahäst
Även kallat: Bäckahästen
En vacker men livsfarlig häst som håller till vid bäckar, åar och sjökanter. Den lockar barn och resande att sitta upp; ryggen “klibbar” så att ingen kan kliva av. När den fått nog rusar den mot vattnet och dränker sina ryttare. Järn och stål, bön och namngivning sägs kunna bryta förtrollningen.
Bäckaskogsmannen
Stor och skrämmande skogsväktare som håller ordning i markerna. Skyddar djur, stigar och heliga platser; hjälper den varsamme men är skoningslös mot tjuvskyttar, skogsskövlare och den som bryter löften.
Fossegrim
Vattenfallens musikant som spelar fram dimma, vind och sorg. Han kan lära ut fiolens hemligheter åt den som visar respekt och ger rätt gåva, men lockar den övermodige närmare strömmen och kan förvilla tid och sinne.
Grim
Grim är en platsbunden väktare skapad kring byggen som broar, kvarnar, dammar, gårdar och skansar (s.k. byggnadsoffer). Den visar sig som djurgestalt – oftast stor svart hund, men även bagge, tjur, sugga eller fågel – och vakar över gränser och ordning. Den som går stilla, håller gångar fria, ställer i ordning och gottgör fel går i fred; stöld, skändning, oväsen och svordomar möts av tyngd, vilsegång och envis otur. Järn/stål, namngivning och att korsa en tröskel (bro, port, grind) sägs ge skydd – men varaktig ro kommer av respekt och gottgörelse. (Gäller allmän grim, ej kyrkogårdens väktare.)
Gruvrå
Gruvornas väktarinna som vakar över gångar, malm och arbetets ordning. Hon belönar varsamhet, tystnad och hållna löften med ledtrådar till ådror och varningar före ras – men förvillar, kyler och straffar girighet, skrän och svordomar.
Gårdsrå
Gårdens kvinnliga väktare som vakar över hus, djur och arbete. Hon belönar ordning, hövlighet och hållna löften med lycka i ladugården och skydd mot brand och tjuvar, men straffar slarv, ovett och grymhet med otur, sur mjölk och trasiga redskap.
Gårdstomte
Även kallat: Nisse, Tomte
Liten, kraftfull gårdsväktare som håller ordning på hus, djur och arbete. Belönar flit, hövlighet och tack (gärna en skål gröt) med lycka på gården – men straffar slarv, ovett och grymhet med otur, trassel och nattliga bus.
Havsfru
Havets väktarinna – bländande vacker och farlig. Hon lockar sjömän och fiskare med sång och löften, men belönar bara den som visar respekt för havet och håller sina avtal. Den som svär, skräpar eller blir övermodig får känna storm, vilsegång och djupets drag.
Huldra
Skogens förföriska väktarinna med dold svans (oftast ko- eller rävlika) och ibland ihålig, barklik rygg. Hon lockar, prövar och förhandlar: belönar den som visar respekt och håller sitt ord, men förvillar eller straffar övertramp mot naturen.
Hyllemor
Hyllemor (även kallad Flädermor) är väsendet som vakar över fläderbusken och den mark där den växer. Hon belönar respekt med skydd och läkedom, men straffar dem som bryter grenar eller fäller fläder utan att be om lov. Doften av fläderblom och en stilla, sval närvaro sägs vara tecken på att hon är nära.
Häxa
Häxan är en mänsklig trollkunnig – fruktad och efterfrågad på samma gång. Hon kan bota och välsigna, men också förgöra, stjäla mjölklycka och kalla fram oväder. I berättelser reser hon nattetid, handlar med besvärjelser och salvor, och kan ha hjälp av ett tjänsteväsen som bjära eller “mjölkhare”. Respekt kan ge hjälp; oförrätter besvaras med skada.
Jerff
Jerff skildras som ett glupsk odjur med hundlik kropp, kattens huvud och klor samt en yvig rävs svans. Den vandrar tyst i skogen, slår mot boskap och bär på ett rykte om omättlig hunger. I sägner sägs den pressa kroppen mellan två träd för att få plats med mer mat och sedan fortsätta äta. Ibland tolkas Jerff som en folklig förklaring av järven.
Jordgumma
Moderlig men bestämd väktare av jord och marker. Hon gynnar den som vårdar platsen, är sparsam och håller sitt ord – då gror frön, källor klarnar och stigar blir trygga. Rovdrift, skräp och svordomar möts med motgång: torka i jorden, skörd som skär sig, redskap som går sönder.
Korpen som talar
Övernaturlig korp som talar sanning – men ofta i gåtor. Visar sig vid vägskäl, broar och kyrkportar för att varna, ge råd eller pröva. Belönar den som lyssnar med måttfullhet; vänder sig mot den övermodige och den som bryter löften.
Kvarngubbe
Kvarngubben är kvarnens och kvarndammens rå. Han vakar över vattenflödet, hjulen och stenarna och belönar den som sköter platsen väl. Oreda, fusk med mått och vikt eller arbete vid otillåten tid gör honom vred. Då stannar kvarnen, vattnet går fel eller olyckor händer.
Lykteman
En vandrande själ med lykta som dyker upp på vägar och myrar i skymning. Kan leda rätt den varsamme – men lockar den övermodige ut i dimma och villovägar. Respekt, hövlighet och tydlig bön om väg hem ger hjälp; ovett och skryt ger vilsegång.
Malmkarlen
Maskulin väktare av berg och gruvor – motsvarighet till gruvrået. Han belönar varsamt arbete, tystnad och hållna avtal med ledtrådar till malmådror och varningar före ras. Girighet, svordomar och oväsen möts med förvillelse, spräckta verktyg och envis otur.
Mörksugga
Mörksuggan är ett nattligt väsen som rör sig längs skogskanter och byvägar när ljuset faller. Den beskrivs som ett tungt, borstigt djur som påminner om en svart sugga och som tycks suga värme och mod ur den som möter den. Den skrämmer bort barn från farliga platser och gör vägarna osäkra i mörkret men ger sig sällan på människor om den bemöts med respekt.
Näcken
Vattnets mästermusiker – lockande och livsfarlig. Näcken spelar vid åar, bäckar och tjärnar, förtrollar med musik och skepnad, och drar den oförsiktige närmare djupet. Kan lära ut spelkonst mot gåva och hållna löften, men straffar övermod och respektlöshet. Järn och stål, namngivning, bön och kyrkklockor sägs bryta hans makt.
Puke
Även kallat: Puk, puker, spiritus
Demoniskt tjänsteväsen som binds med avtal och små blodsgåvor. Puken är listig och formskiftande – hämtar pengar, mjölk eller föremål åt sin ägare och utför hemliga uppdrag – men kräver betalning tillbaka. Bryts av järn och salt, bön och namngivning, och vänder sig mot den som sviker sitt löfte.
Sjörå
Vattnets väktarinna – vacker, lockande och farlig. Belönar fiskare och färdmän som visar respekt för sjö och strand, men straffar skräp, svordomar och övermod med vilsegång, trassel och drunkningsfara. Järn och stål, bön och kyrkklockor sägs bryta hennes grepp.
Skogsfinnan
Självständig skogsväktare som rör sig tyst mellan myrar och tallhed. Hon hjälper den som går varsamt, tackar och tar bara det nödvändiga – men förvillar tjuvskyttar, skräpande och högljudda främlingar tills måttet är rågat.
Skogsfinnans hustru
Skogsfinnans hustru är en förförisk men sträng väktare av skogsfinnarnas marker. Hon hjälper den som går varsamt, släcker eldar rätt och håller sitt ord – men förvillar tjuvskyttar, skräpande och löftesbrytare. Mästare i naturkunskap: vind, eld, örter och dolda stigar.
Skogsmor
Skogens matriark – mäktig, erfaren och rättvis. Hon vakar över stigar, djur och heliga lundar, belönar tystnad, måttfullhet och hållna löften, men förvillar och straffar tjuvjakt, skräp, rovdrift och svordomar.
Skogsrå
Skogens råväsen – lockande, mäktig och prövande. Hon visar sig som en ovanligt vacker kvinna med dold svans och ibland ihålig, barklik rygg. Belönar tystnad, måttfullhet och hållna löften med trygga stigar och jaktlycka, men straffar övertramp, svordomar och rovdrift med förvillelse, otur och själslig oro.
Stormkungen
Havets stormhärskare – maskulin motpart till stormkäringen. Kallar vindar, dimma och brottsjö, prövar fiskare och sjöfarande: respekt, måttfullhet och hållna löften möts av ledning och lä; svordomar, skräp och övermod besvaras med vilsegång och hårt väder.
Stormkäringen
Havets stormhärskarinna – lockande som vit skumkant och rasande som brottsjö. Hon kallar vind, dimma och snabba byar, prövar fiskare och sjöfarande: tyst respekt, måttfullhet och hållna löften möts av ledning och lä, medan svordomar, skräp och övermod besvaras med vilsegång och hårt väder.
Strömkarl
Mildare vattenmusikant än Näcken. Strömkarl spelar vid strömmande vatten, kan lära ut fiolkonst mot rätt gåva och hövligt uppträdande, och visar ibland säkra vadställen. Men han prövar också den övermodige – lockar närmare strömmen och förvillar tid och sinne. Järn och stål, namngivning och stilla bön sägs skydda.
Tomte
Liten, mössprydd väktare av vildmarkens stigar och rastplatser. Tomten i skogen hjälper den som går varsamt, släcker eldar rätt och tackar – men förvillar, trassar och varnar hårt när någon skräpar, svär eller bryter mot skogens vett.
Vargkvinnan
Kvinnlig hamnskiftare mellan människa och varg. Snabb, tyst och lojal mot sin “flock”. Belönar mod, måttfullhet och hållna löften – men jagar svek, tjuvjakt och skryt. Hennes närvaro märks i ylande varsel, spår som “hoppar” över mark och en kall doft av päls och natt.
Vargmannen
Manlig hamnskiftare mellan människa och varg. Tyst, snabb och hårt bunden till flockens lag: lojalitet, måttfullhet och hållna löften. Hjälper den som uppträder rätt – men jagar svek, tjuvjakt, skryt och brutna ord.
Vattenhästen
En mer personlig och mytisk variant av bäckahästen. Vattenhästen lockar både som bländande häst och som människa vid strandkanten – förförisk, hjälpsam när den bemöts med vördnad, men livsfarlig för den som låter sig luras ut på djupet. Järn och stål, namngivning, bön och kyrkklockor sägs bryta dess grepp.
Vätt
Små underjordiska väktare som bor i jordkullar, under golv och i stenrösen. De rör sig på vitterstigar, hjälper ordentliga hushåll i tysthet och lämnar tillbaka det de “lånat” – men hämnas intrång, svordomar, skräp och byggnation över deras vägar med oro i djuren, sömnlöshet och envis otur.
Älvakung
Härskare över älvfolket och mästare i magi, musik och illusion. Älvakungen bjuder till danser och gästabud i skymningens gläntor, där tiden glider och ord väger tungt. Respekt, måttfullhet och hållna löften belönas—övertramp mot älvringar och heliga lundar besvaras med förtrollning, vilsegång och envis otur. Järn och stål, namngivning, bön och kyrkklockor sägs bryta hans grepp.
Älvdrottning
Även kallat: Älvdrottningen
Älvornas drottning – skyddande och farlig. Hon leder danser i älvringar och bjuder till gästabud i dimmiga lundar där tiden glider och ord väger tungt. Respekt och måttfullhet belönas; övertramp och löftesbrott möts av förtrollning och vilsegång. Järn och stål, namngivning, bön och kyrkklockor sägs bryta hennes grepp.