Bergsrå
Bergens drottning och väktare av malm, grottor och hemliga stigar. Hon belönar den som arbetar varsamt och håller sitt ord, men förvillar eller straffar girighet, svordomar och löftesbrott. Lockande, mäktig och prövande.
36 poster hittades. Sida 1 av 2.
Väsengalleri
Brunnsgubbe
Brunnsgubben är brunnens och källans rå – en platsbunden väktare som håller vattnet rent och levande. Han belönar vördnad och ordning med klart, friskt vatten och skydd för gården, men straffar skräp, spott och ovarsamhet med grumlighet, otur och sjuklig oro i huset.
Bysen
Bysen är ett ensamt och svårsett skogsväsen, särskilt förknippat med Gotland. Han vakar över marker och stigar och kan få den respektlöse att gå vilse genom att vrida landskapet omkring honom. Den som hälsar hövligt och följer platsens regler kan i stället få hjälp att hitta hem.
Bäckahäst
Även kallat: Bäckahästen, Vattenhäst, Vattenhästen
En bedrägligt vacker vattenhäst som håller till vid bäckar, åar och sjökanter. Den lockar barn och resande att sitta upp; ryggen blir klibbig och när ingen längre kan ta sig loss rusar den mot vattnet. Att ropa dess namn, gripa efter järn eller bryta ridturen innan den når stranden sägs kunna häva förtrollningen.
Fossegrim
Fossegrim är forsens och vattenfallets musikant, nära besläktad med Näcken och främst känd från norsk och västnordisk tradition. Mot rätt gåva kan han lära ut fiolspel som får människor, djur och ting att dansa. Den som visar högmod får i stället följa musiken allt närmare det dånande vattnet.
Grim
Grim är en platsbunden väktare skapad kring byggen som broar, kvarnar, dammar, gårdar och skansar (s.k. byggnadsoffer). Den visar sig som djurgestalt – oftast stor svart hund, men även bagge, tjur, sugga eller fågel – och vakar över gränser och ordning. Den som går stilla, håller gångar fria, ställer i ordning och gottgör fel går i fred; stöld, skändning, oväsen och svordomar möts av tyngd, vilsegång och envis otur. Järn/stål, namngivning och att korsa en tröskel (bro, port, grind) sägs ge skydd – men varaktig ro kommer av respekt och gottgörelse. (Gäller allmän grim, ej kyrkogårdens väktare.)
Gruvrå
Gruvornas väktarinna som vakar över gångar, malm och arbetets ordning. Hon belönar varsamhet, tystnad och hållna löften med ledtrådar till ådror och varningar före ras – men förvillar, kyler och straffar girighet, skrän och svordomar.
Gårdsrå
Gårdens kvinnliga väktare som vakar över hus, djur och arbete. Hon belönar ordning, hövlighet och hållna löften med lycka i ladugården och skydd mot brand och tjuvar, men straffar slarv, ovett och grymhet med otur, sur mjölk och trasiga redskap.
Gårdstomte
Även kallat: Nisse, Tomte
Liten, kraftfull gårdsväktare som håller ordning på hus, djur och arbete. Belönar flit, hövlighet och tack (gärna en skål gröt) med lycka på gården – men straffar slarv, ovett och grymhet med otur, trassel och nattliga bus.
Havsfru
Havets väktarinna – bländande vacker och farlig. Hon lockar sjömän och fiskare med sång och löften, men belönar bara den som visar respekt för havet och håller sina avtal. Den som svär, skräpar eller blir övermodig får känna storm, vilsegång och djupets drag.
Huldra
Skogens förföriska väktarinna med dold svans (oftast ko- eller rävlika) och ibland ihålig, barklik rygg. Hon lockar, prövar och förhandlar: belönar den som visar respekt och håller sitt ord, men förvillar eller straffar övertramp mot naturen.
Hyllemor
Hyllemor (även kallad Flädermor) är väsendet som vakar över fläderbusken och den mark där den växer. Hon belönar respekt med skydd och läkedom, men straffar dem som bryter grenar eller fäller fläder utan att be om lov. Doften av fläderblom och en stilla, sval närvaro sägs vara tecken på att hon är nära.
Häxa
Häxan är en mänsklig trollkunnig – fruktad och efterfrågad på samma gång. Hon kan bota och välsigna, men också förgöra, stjäla mjölklycka och kalla fram oväder. I berättelser reser hon nattetid, handlar med besvärjelser och salvor, och kan ha hjälp av ett tjänsteväsen som bjära eller “mjölkhare”. Respekt kan ge hjälp; oförrätter besvaras med skada.
Jerff
Jerff skildras som ett glupsk odjur med hundlik kropp, kattens huvud och klor samt en yvig rävs svans. Den vandrar tyst i skogen, slår mot boskap och bär på ett rykte om omättlig hunger. I sägner sägs den pressa kroppen mellan två träd för att få plats med mer mat och sedan fortsätta äta. Ibland tolkas Jerff som en folklig förklaring av järven.
Jordgumma
Moderlig men bestämd väktare av jord och marker. Hon gynnar den som vårdar platsen, är sparsam och håller sitt ord – då gror frön, källor klarnar och stigar blir trygga. Rovdrift, skräp och svordomar möts med motgång: torka i jorden, skörd som skär sig, redskap som går sönder.
Korpen som talar
Övernaturlig korp som talar sanning – men ofta i gåtor. Visar sig vid vägskäl, broar och kyrkportar för att varna, ge råd eller pröva. Belönar den som lyssnar med måttfullhet; vänder sig mot den övermodige och den som bryter löften.
Kvarngubbe
Kvarngubben är kvarnens och kvarndammens rå. Han vakar över vattenflödet, hjulen och stenarna och belönar den som sköter platsen väl. Oreda, fusk med mått och vikt eller arbete vid otillåten tid gör honom vred. Då stannar kvarnen, vattnet går fel eller olyckor händer.
Malmkarlen
Maskulin väktare av berg och gruvor – motsvarighet till gruvrået. Han belönar varsamt arbete, tystnad och hållna avtal med ledtrådar till malmådror och varningar före ras. Girighet, svordomar och oväsen möts med förvillelse, spräckta verktyg och envis otur.
Mara
Maran är ett nattligt väsen som tränger in till sovande, sätter sig över bröstet och framkallar andnöd, sömnförlamning och skräckfyllda drömmar. Hon kan också rida hästar och boskap tills de är svettiga och utmattade. I sägnerna kan maran vara en egen varelse, en förbannad människa eller någon som lämnar kroppen i sömnen.
Mörksugga
Mörksuggan är ett nattligt väsen som rör sig längs skogskanter och byvägar när ljuset faller. Den beskrivs som ett tungt, borstigt djur som påminner om en svart sugga och som tycks suga värme och mod ur den som möter den. Den skrämmer bort barn från farliga platser och gör vägarna osäkra i mörkret men ger sig sällan på människor om den bemöts med respekt.
Näcken
Vattnets mästermusiker – lockande och livsfarlig. Näcken spelar vid åar, bäckar och tjärnar, förtrollar med musik och skepnad, och drar den oförsiktige närmare djupet. Kan lära ut spelkonst mot gåva och hållna löften, men straffar övermod och respektlöshet. Järn och stål, namngivning, bön och kyrkklockor sägs bryta hans makt.
Puke
Även kallat: Puk, puker, spiritus
Demoniskt tjänsteväsen som binds med avtal och små blodsgåvor. Puken är listig och formskiftande – hämtar pengar, mjölk eller föremål åt sin ägare och utför hemliga uppdrag – men kräver betalning tillbaka. Bryts av järn och salt, bön och namngivning, och vänder sig mot den som sviker sitt löfte.
Sjörå
Vattnets väktarinna – vacker, lockande och farlig. Belönar fiskare och färdmän som visar respekt för sjö och strand, men straffar skräp, svordomar och övermod med vilsegång, trassel och drunkningsfara. Järn och stål, bön och kyrkklockor sägs bryta hennes grepp.
Skogsfinnan
Självständig skogsväktare som rör sig tyst mellan myrar och tallhed. Hon hjälper den som går varsamt, tackar och tar bara det nödvändiga – men förvillar tjuvskyttar, skräpande och högljudda främlingar tills måttet är rågat.