Ett väsengalleri i fornsvensk skrud – bläddra, sök och studera skiftande släkten.
Ellakors (ofta ett pentagram) är en skyddssymbol i svensk folktro. Den ritas eller ristas i ett enda sammanhängande drag på dörrar, trösklar, vaggar, stall och redskap för att mota älvor, mara, sjukdom och trolldom. Silver, järn eller helgade ord kan förstärka tecknet. Symbolen ska helst inte suddas eller brytas – då ”läcker” skyddet.
Galder är en magisk ramsa eller sång som i svensk folktro används för att påverka världen: stilla blod, bota sjukdom, skydda hem och kreatur, binda tjuvar, styra väder eller locka lycka. Den framförs viskande eller sjungande med tydlig rytm, ofta upprepad tre eller nio gånger och gärna vid rätt tid på dygnet. Galdern kombineras ofta med handlingar som att rista tecken, knyta knutar, röka med ört, droppa läsevatten eller lägga ett järnföremål i tröskeln. I många bygder blandas äldre formler med kristna ord och korsningar.
Kyrkklockor sågs i svensk folktro som helgade beskyddare. Klangen ansågs bryta trolldom, skrämma bort troll, vittra och gastar samt lugna boskap. Man ringde vid åska och storm för att “slå sönder” ovädret, vid fara i bygden och vid dödsfall – klämtningen hjälpte själen och höll skadliga väsen borta. I sägner om stulna eller sänkta klockor blir de omöjliga att föra ur socknen eller hörs ringa djupt under vattnet på heliga nätter.
Lyckoslant är ett mynt som bärs eller sparas för att ge tur, välstånd och skydd i vardagen. Den ska inte spenderas. Man har den i börsen, i skon, runt halsen eller murad under tröskeln. Silver anses extra starkt och brudens ”slant i skon” eller ett mynt under husets första sten är klassiska bruk.
Slagrutan – oftast en Y-formad hasselkvist – användes i svensk folktro för att hitta vatten, malm, skatter och ibland försvunna ting. När sökaren gick över “rätt” plats skulle rutan börja dra, darra eller slå. Metoden omgärdades av små regler och ritualer, och sågs av många som en gammal, vardaglig kunskap på landsbygden, även om präster och myndigheter tidvis var kritiska.
Spiritus i svensk folktro är en tjänsteande som en klok gubbe eller gumma skapar och binder med svartkonst. Den hålls ofta i ett kärl eller ting – en flaska, ask, knut eller bok – och får uppdrag som att skaffa pengar, stjäla mjölk, springa ärenden eller vakta gård. Den måste ”hållas sysselsatt” och matas med lite blod, mjölk eller brödsmulor. Försummas den blir den farlig och kan vända sig mot sin husbonde. Att bli av med den kräver list eller hjälp av präst, till exempel att låsa den i en märkt flaska och kasta den i strömmande vatten.
Svartkonstboken är den fördolda handboken i trolldom och besvärjelser i nordisk folktradition. Den sades innehålla formler för skydd, bot och förbannelse, ritualer för att binda väsen och anropa krafter samt regler för hur man läser utan att själv gå förlorad. Boken gav makt men krävde försiktighet. Den som brukade den utan måtta drog otur och mörker över sig.