Magiska föremål
Ellakors
Även kallat: Älvkors
Ellakors (ofta ett pentagram) är en skyddssymbol i svensk folktro. Den ritas eller ristas i ett enda sammanhängande drag på dörrar, trösklar, vaggar, stall och redskap för att mota älvor, mara, sjukdom och trolldom. Silver, järn eller helgade ord kan förstärka tecknet. Symbolen ska helst inte suddas eller brytas – då ”läcker” skyddet.
Bilder
Beskrivning
Ellakors är namnet på ett urgammalt skyddstecken i svensk folkmagi, vanligen utformat som en femuddig stjärna ritad i ett enda svep – ett pentagram. I sägner och vardagsbruk kopplas tecknet till att ”binda” eller ”låsa” det som plågar människor och djur: älvabloss och älvsjukor, marans nattliga tryck, stöld av ”smörlyckan”, onda ögon och skadegörande väsen. Därför sattes märket på platser där lycka och sårbarhet möts: över stugdörren och ladugårdsporten, på tröskeln, i vaggan, på spinnrockens bräda, bakspaden, yxans skaft eller smörkärnan. I stallet kunde flera ellakors ristas i dörrkarmar och foderbingar för att hålla kreaturen friska.
Ritualen var enkel men noggrann. Tecknet gjordes i ett sammanhängande drag med krita, kol, knivspets eller syl. Ofta uttalades en kort ramsa, Fader vår eller tre korsningar i Guds namn. På vissa håll förstärktes skyddet med ett stift av järn, ett litet silvermynt eller med att tecknet rökelsades vid jul eller nymåne. Vänds tecknet upp och ned, bryts eller suddas det, anses skyddet förlora kraften och olycka kan slinka in genom ”öppningen”.
Ellakors kallades på olika håll älvkors eller marastjärna och var inte ett kyrkligt tecken i första hand, även om de fem uddarna ibland tolkades som Kristi sår. I folkföreställningarna är det framför allt ett praktiskt skyddstecken – ett snabbt, handfast sätt att säkra hem, kreatur och redskap mot osynliga angrepp. I dag känns symbolen igen från helt andra sammanhang, men i äldre svensk tradition var den framför allt ett tecken för vardagens trygghet.
Liknande väsen
