Magiska föremål
Svartkonstbok
Svartkonstboken är den fördolda handboken i trolldom och besvärjelser i nordisk folktradition. Den sades innehålla formler för skydd, bot och förbannelse, ritualer för att binda väsen och anropa krafter samt regler för hur man läser utan att själv gå förlorad. Boken gav makt men krävde försiktighet. Den som brukade den utan måtta drog otur och mörker över sig.
Bilder
Beskrivning
I svensk folktro framträder svartkonstboken som ett farligt men lockande kunskapsförråd. Den kopplas till kloka gummor och gubbar, prästlärda och kringvandrande mästare i “löskonst”. Mellan slitna pärmar ska det ha funnits läsningar för att stävja sjukdom, stilla storm, skydda boskap, finna borttappat gods och tvinga olydiga väsen till lydnad. Lika ofta var boken ett varnande föremål. Man sade att den måste förvaras dolt, ibland under tröskeln eller i kyrkbacken, och att den endast fick öppnas vid rätt tidpunkt och med rena händer och klar avsikt.
Berättelserna ger boken egna regler. En del blad fick inte läsas högt. Andra skulle läsas baklänges eller med en skyddande bön före och efter. Ett felsteg kunde kalla fram mer än man avsåg, och den som läste utan besinning kunde fastna i bokens kraft, sömnlös och förföljd av det den väckt. Samtidigt framhålls den som ett verktyg för ordning. Rätt bruk gav fred i gården, lugn åt djuren och skydd mot avund och trolldom. Svartkonstboken blir därmed en prövosten i sägnerna. Den väger läsarens måtta och ansvar. Den belönar omsorg och besinning men straffar begär och lättsinne.
Liknande väsen
