

Spiritus
Spiritus i svensk folktro är en tjänsteande som en klok gubbe eller gumma skapar och binder med svartkonst. Den hålls ofta i ett kärl eller ting – en flaska, ask, knut eller bok – och får uppdrag som att skaffa pengar, stjäla mjölk, springa ärenden eller vakta gård. Den måste ”hållas sysselsatt” och matas med lite blod, mjölk eller brödsmulor. Försummas den blir den farlig och kan vända sig mot sin husbonde. Att bli av med den kräver list eller hjälp av präst, till exempel att låsa den i en märkt flaska och kasta den i strömmande vatten.
I många sägner är spiritus en bunden hjälpare, framkallad genom läsningar ur svartkonstbok, galdrar och tecken ritade vid särskilda tider. Den binds vid ett föremål – vanligast en flaska med sigill, en liten ask, en knut eller rentav själva boken – och knyts till sin ägare med namn och tecken. Den visar sig sällan tydligt. Folk beskriver den som en svart fluga, ett glödande korn, en skugga i ögonvrån eller ett litet djur som smiter mellan vägg och golv. När den arbetar märks den som drag i rummet, knackningar, fotsteg på vinden eller en svag svaveldoft.
Spiritus används för nyttosysslor: hitta gömda pengar, mjölka grannens kor på håll, bära meddelanden, blåsa liv i elden, vara nattväktare och hålla oknytt borta. Den ger rikedom och framgång men kräver sin lön. Ett par droppar blod på flaska, lite mjölk eller bröd, och – viktigast – ständiga uppdrag. En spiritus får inte gå sysslolös. Ägaren måste ge den något att göra även om natten, annars börjar den ”ta igen” genom att störa, slå sönder saker eller göra husbonden sjuk. Därför finns råd i sägnerna: ge den harmlösa uppdrag som aldrig tar slut, som att räkna sandkorn eller fläta rep av halm, så hålls den lugn.
Moralen i berättelserna är tydlig. Den som skaffar spiritus köper lättja och pengar på kredit men betalar med oro. När ägaren åldras blir banden svagare. På dödsbädden kräver andevarelsen fortsatt tjänst eller en ny husbonde. Får den inte det kan den kväva, bränna eller driva de efterlevande från gården. För att göra sig fri behövs list eller kyrkans hjälp. Vanliga knep är att lura in den i en ny flaska märkt med tre kors, löda igen och kasta i fors eller djup sjö, eller låta en präst läsa över kärlet och gräva ned det under kyrktrappan. I några varianter kan man ge bort spiritus med en formel – men då följer också skulden och oron med till nästa ägare.
Sammantaget är spiritus en bild av förbjuden genväg i bondesamhället. Den står för arbetskraft utan arbete, vinst utan möda och kunskap utan lov. Den ger resultat men kräver uppmärksamhet, och glöms den bort blir hjälparen en härskare.