Ett väsengalleri i fornsvensk skrud – bläddra, sök och studera skiftande släkten.
Alvfolket är ett vackert och gåtfullt släkte som lever i dolda samhällen i skogar och höjder. De behärskar magi, musik och illusion, och tiden rör sig annorlunda i deras närhet. Respekt belönas med nåd och kunskap; högmod möts av förvirring, sjukdom eller ett livslångt vilsespring. Järn och stål försvagar dem.
Bergsfolket är ett underjordiskt släkte som lever i salar och gångar djupt inne i bergen. De är mästare på metall och sten, väktare av skatter och forna hemligheter. Mot den som visar respekt kan de vara rättvisa handelsmän och skickliga hjälpare; mot girighet, löftesbrott och stöld är de skoningslösa. I deras hallar flyter tiden annorlunda och vägarna döljs av dimma och illusion.
En liten skogsväktare som håller ordning i markerna. Leder vilse den respektlöse med skiftande stigar och dimridåer, men hjälper den som hälsar artigt och visar vördnad.
Människolika väsen som lever i samhällen under jord – med egna gårdar, boskap och sedvänjor. De är skygga men närvarande: belönar hänsyn och återlämnade lån, men förvillar eller hämnas vid intrång och respektlöshet.
Kortvuxna mästersmeder och hantverkare med magiska kunskaper. De lever under jord i berg och gruvor, förvaltar metaller och skatter, och belönar rättvisa avtal men straffar girighet och svek.
Människolika väsen som lever i organiserade samhällen i skog och berg. Ofta bländande vackra men med en dold svans (och ibland ihålig eller barklik rygg). De förför, förhandlar och sätter regler: visar välvilja mot den som visar respekt och håller ord, men förvillar eller hämnas vid övertramp.
Enorma och uråldriga väsen som bebor berg, skogar och kuster. De formar landskapet med stenblock och jättesteg, ogillar kyrkklockor och oväsen, och kan vara både farliga grannar och oväntade hjälpare – beroende på hur man uppträder.
Ett vattenlevande folk under sjöars och vikarnas yta. De lever som i spegel av människornas värld – med hushåll, musik och regler – belönar den som visar respekt för vattnet och straffar skräp, svordomar och övertramp. Lockande och livsfarliga på samma gång.
Trollen är människolika men grövre, med grovhuggna drag, breda axlar och kraftiga händer. De bär jordnära kläder, luktar av mossa och metall, och rör sig tungt men listigt. Misstänksamma mot främlingar, men lojala mot sin egen släkt.
Ett underjordiskt folk som lever parallellt med människorna. De har egna gårdar, boskap och stigar (vitterstigar) och håller hårt på gränser och respekt. Den som stör deras vägar eller lån blir vilseledd, får oro i djuren eller otur—den som visar hänsyn och tackar får hjälp och beskydd.
Lätta, vackra väsen som dansar i ringar och rör sig som dimma över ängar. De kan förtrolla med sång och dans, belönar vördnad för naturen men straffar den som trampar på deras marker eller bryter in i deras fest. Järn och stål driver dem ofta på flykten.