Kollektiva väsen
Alvfolk
Alvfolket är ett vackert och gåtfullt släkte som lever i dolda samhällen i skogar och höjder. De behärskar magi, musik och illusion, och tiden rör sig annorlunda i deras närhet. Respekt belönas med nåd och kunskap; högmod möts av förvirring, sjukdom eller ett livslångt vilsespring. Järn och stål försvagar dem.
Bilder
Egenskaper
Kroppsbyggnad
Slanka och eleganta, ofta längre och smalare än människor. Rör sig med perfekt balans och stillhet, som om varje steg är medvetet
Ansiktsdrag
Nästan överjordiskt vackra, med symmetri som känns onaturlig. Drag som på håll kan misstas för mänskliga, men på nära håll avslöjar sig genom att vara “för perfekta”.
Hud & hår
Hudton från porslinsvit till lätt gyllene eller silvergrå, ofta med en svag lyster. Hår i ljusa eller mörka toner, alltid välvårdat och silkeslent.
Ögon
Klara, djupt färgade och ibland självlysande i mörker. Vanliga färger är isblått, smaragdgrönt och bärnstensgult.
Svans
Nej
Klädsel
Tunna, skräddarsydda plagg i tyger som skimrar svagt. Färgerna återspeglar ofta naturen – grönt, blått, silver, vitt. Smycken är vanliga, ofta av ädelmetaller och kristaller.
Lukt & närvaro
Doftar av frisk vind, blommande träd eller nyfallen snö. Närvaron är stilla och nästan tryckande, som om tiden rör sig långsammare.
Beteende
Lever i avskilda samhällen, ofta på platser som inte kan hittas utan deras tillåtelse. Kan vara vänliga och visa människor hemlig kunskap, men kan också vara kyliga och oberörda av mänskliga bekymmer.
Förmågor
Mästerliga inom magi, musik och hantverk. Kan göra sig osynliga, förändra sitt utseende och manipulera tid. Har ofta makt över väder och växtlighet.
Svagheter
Tål inte vissa former av järn. Kan bli bundna av löften och är mycket känsliga för att deras hemliga platser avslöjas.
Relation till människor
Söker sällan kontakt men kan knyta djupa band om de ser något värdefullt i en människa. Respekterar talang, mod och ärlighet. Förolämpningar eller svek kan leda till långvarig hämnd.
Beskrivning
Alvfolket framställs som gracila, nästan överjordiskt perfekta varelser — från småväxta till människohöga. Hudtonen är ljus med ett svagt skimmer; håret ljust eller kopparglödande och blicken klar i blått, grönt eller grått. De rör sig tyst och lätt, som om marken bar dem varsamt.
De bor i otillgängliga, hemliga samhällen: gläntor som bara öppnar sig för den som är bjuden, salar under kullar och stigar som finns enbart i skymningen. Deras kultur kretsar kring sång, dans och förbund med naturen. Festernas ringar (älvdansarna) är heliga marker: träder man in utan tillåtelse riskerar man att förloras i deras tid — en natt kan bli hundra år.
Alvfolkets väsen är dubbelt: vänliga mot respekt och måttfullhet, men skoningslösa mot övertramp. De kan välsigna skörd, läka sjukdom eller skänka hantverksskicklighet; de kan också driva människor vilse, dra livskraft eller märka en förnärmare med långvarig otur.
Deras förmågor omfattar illusion, sinnesförtrollning och ett visst herravälde över dimma, dagg och växtlighet. De ser långt, hör allt, och deras musik kan få djur att stanna och hjärtan att brista av längtan. Tiden själv tycks böjas i deras följe.
Svagheter finns: järn och stål stör och bränner, påbjuden gästfrihet binder dem till löften, och stulna personliga föremål (smycken, instrument) kan ge ett övertag — men sådant väcker ofta hård vedergällning.
I möten med människor söker de vördnad och lyhördhet. Den som visar artighet, lämnar gåvor och inte bryter ringarna kan återvända med minnen, visdom eller konstnärlig gåva. Den som skrattar åt dem, skövlar deras marker eller försöker kuva dem går hem förändrad — om personen alls hittar hem.
Liknande väsen
