Kollektiva väsen
De underjordiska
Människolika väsen som lever i samhällen under jord – med egna gårdar, boskap och sedvänjor. De är skygga men närvarande: belönar hänsyn och återlämnade lån, men förvillar eller hämnas vid intrång och respektlöshet.
Bilder
Egenskaper
Kroppsbyggnad
Mänsklig form, oftast i normalstorlek, men kan variera från småväxta till ovanligt höga. De rör sig med en ovanlig lätthet, nästan ljudlöst.
Ansiktsdrag
Nästan alltid vackra och symmetriska, men med något subtilt “fel” – en för blank blick, för stilla mimik, eller drag som verkar lite för perfekta.
Hud & hår
Hud i bleka, ibland nästan genomskinliga nyanser. Hår kan vara i alla naturliga färger men är ofta ovanligt glänsande och välvårdat.
Ögon
Klara och skarpa, ibland med ett svagt sken. Kan kännas som om de ser rakt igenom en.
Svans
Nej
Klädsel
Alltid prydligt klädda, ofta i kläder som ser ut att vara från en äldre tidsepok men är i perfekt skick. Tygerna är fina och skimrande, ibland med mönster som rör sig svagt i ljuset.
Lukt & närvaro
Doftar svagt av nyplockade blommor, fuktig jord eller något främmande som inte går att placera. Deras närvaro är tyst men tryckande, som om luften blir tätare.
Beteende
Lever parallellt med människorna i underjordiska samhällen. Har egna gårdar, boskap och högtider. De undviker öppen kontakt men är vaksamma på människors beteende. De kan straffa intrång på deras marker eller locka ner människor i sina boningar.
Förmågor
Kan förvilla sinnen och få människor att gå vilse. Har förmågan att förflytta sig osynligt eller genom marken. I sina boningar kan de skapa en tidlös känsla där dagar känns som minuter.
Svagheter
Tål inte järn och stål. Kan förlora sin makt om man får dem att bryta ett löfte eller om deras namn nämns i vissa rituella sammanhang.
Relation till människor
Kan vara vänliga och byta varor eller tjänster om de respekteras. Särskilt känsliga för att deras boskap lämnas i fred. Ibland rövar de bort människor för arbete, sällskap eller av nyfikenhet – dessa återvänder ofta förändrade och distanserade.
Beskrivning
De underjordiska beskrivs som ett folk som bor under marken – i kullar, rösen, berg och höjder – där de för ett liv som speglar människors: de har gårdar, kvarnar, musik och fest, och ibland hörs mjölkning, slammer och spel under jorden när natten faller. De är människolika, ofta vackra men bleka, klädda i grå eller jordnära färger, och rör sig lätt och tyst. De visar sig sällan öppet; oftast märks de genom ljud, dofter, fotspår eller en plötslig förskjutning i rummet – stigar som skiftar, dimma som tätar, ett vänligt eller varnande “knack” åt rätt håll.
I sägnerna håller de hårt på gränser och ömsesidighet. Den som lånar något “av dem” – ett redskap som lämnats framme, vatten vid en källa, passage över deras mark – bör tacka, lämna tillbaka eller ge en liten gengåva; annars kan vardagen börja trassla: djur blir oroliga, mjölken skär sig, vägen hem känns plötsligt främmande. Visar man respekt kan man däremot få hjälp: ledas rätt i skogen, skyddas från olycka eller hitta något förlorat.
De underjordiska undviker ofta järn och stål, och ogillar buller, svordomar och kyrkklockor; därför råds man att röra sig stillsamt, knacka i en dörrpost eller sten och säga “förlåt” eller “må jag gå förbi” innan man kliver in på en plats som känns “befolkad”. Tid och rum tycks ibland följa andra lagar hos dem: en kort stund i deras sällskap kan kännas som timmar – eller tvärtom. I äldre berättelser förekommer också byten av barn (bortbyting), som sägs kunna avvärjas med bön, dop eller skydd av järn.
Sammanfattningsvis är de underjordiska inte entydigt goda eller onda; de prövar människor. Vördnad, måttfullhet och rättvisa öppnar deras värld – girighet, oväsen och respektlöshet stänger den.
Liknande väsen
