Kollektiva väsen
Sjöråets folk
Ett vattenlevande folk under sjöars och vikarnas yta. De lever som i spegel av människornas värld – med hushåll, musik och regler – belönar den som visar respekt för vattnet och straffar skräp, svordomar och övertramp. Lockande och livsfarliga på samma gång.
Bilder
Egenskaper
Kroppsbyggnad
Människolika i form men ofta smalare och mer strömlinjeformade. Rör sig med mjuka, flytande rörelser både i och ovanför vatten.
Ansiktsdrag
Vackra och symmetriska, men ibland med subtilt främmande drag – ögon som är lite för stora, hud som skimrar eller ett leende som känns för stilla.
Hud & hår
Hudton från blek till lätt blå- eller grönskimrande, ofta med en fuktig lyster. Hår i alla färger men alltid med glans som om det var nytvättat.
Ögon
Djupa och klara, ofta i blått, grönt eller grått. Kan blänka som vågor i solljus.
Svans
Nej
Klädsel
Lätta, följsamma kläder som rör sig som vattenväxter, eller skiftar färg efter omgivningen. Vid fest kan de bära smycken av pärlor, snäckor och silver.
Lukt & närvaro
Doftar av sjö, friskt vatten och blöt sten. Närvaron känns sval och stillsam, som ett vatten som döljer ett starkt underströmsdrag.
Beteende
Lever i samhällen under sjöar och havsvikar. Vaktar sina vatten och boskap (ofta fiskar och andra vattenlevande djur). Kan locka människor ner under ytan, ibland som gäster, ibland som fångar.
Förmågor
Kan kontrollera vattenströmmar, skapa dimma och påverka sinnen. Förmåga att andas och tala under vatten. Kan förvandla sig till fiskar eller andra vattenvarelser.
Svagheter
Tål inte järn. Förlorar ofta sin makt över människor om deras sanna namn uttalas. Kan bli bundna av löften och avtal.
Relation till människor
Kan vara generösa mot dem som respekterar vattnet och dess invånare, ge fiskelycka eller rädda sjöfarande. Men kan också orsaka drunkningar eller dra ner båtar vid förolämpning eller skadegörelse.
Beskrivning
Sjöråets folk sägs bo i salar under sjöar, tjärnar och lugna havsvikar, där de för ett liv som liknar människors: de har gårdar, boskap av fisk och silverglänsande redskap; ibland hörs svagt spel, sång eller klirr från djupet när kvällen lägger sig. De visar sig sällan öppet. När de gör det är skepnaden ofta människolik – vacker och glansig som våt sten – med hår som flyter som sjögräs och ögon där vattenytan verkar spegla sig. De rör sig mjukt, som om tyngdlagen är svagare omkring dem.
Allt hos dem kretsar kring gränser och ömsesidighet. Vatten är en lånad plats; därför förväntas man be om lov, hålla god ton och lämna stranden som man fann den. Den som visar vördnad – hälsar stilla, lägger en liten gåva (en slant, lite mjölk eller bröd), rensar upp efter sig – kan få stöd: bättre fiske, varsel om svaga isar, en vind som vänder just i tid. Den som skräpar, svär, fiskar över mått eller stör leken kan däremot märka hur sjön “tar tillbaka”: näten trasslar, dimman rullar in, åran slinter och stigen hem blir otydlig.
Frestelsen är deras starkaste vapen. Sjöråets folk lockar med skimmer över ytan, musik ur tystnaden, en gestalt som vinkar från bryggan. Den som följer efter kan glida över gränsen – en dans som varar en timme blir en hel natt, och någon gång försvinner en människa helt till livet under vattnet. Samtidigt finns berättelser där de skyddar: drar undan en drunknande, leder en båt runt ett grund, varnar för storm med en kall vindpust och ett viskande “nej”.
Som skydd och motmedel nämns järn och stål, tyst bön och kyrkklockors klang; ett enkelt “förlåt, låt mig passera” vid vattnet kan räcka när känslan av närvaro är stark. Man bör undvika buller, svordomar och att kasta rester i sjön. Sjöråets folk är inte entydigt onda eller goda – de prövar. Den som visar hänsyn och måttfullhet får ofta röra sig tryggt över deras vatten; den som tar utan att ge tillbaka möter djupets tystnad och drag.
Liknande väsen
