Kollektiva väsen
Dvärgar
Kortvuxna mästersmeder och hantverkare med magiska kunskaper. De lever under jord i berg och gruvor, förvaltar metaller och skatter, och belönar rättvisa avtal men straffar girighet och svek.
Bilder
Egenskaper
Kroppsbyggnad
Kortvuxna, oftast mellan 90–140 cm. Kompakta och muskulösa, byggda för styrka snarare än snabbhet. Rör sig stabilt och bestämt, sällan brådstörtat.
Ansiktsdrag
Grova och markerade, med breda pannor, starka käkar och djupa rynkor. Männen bär ofta långa, välskötta skägg; kvinnorna kan ha starkt markerade drag och ibland även kort skäggväxt i vissa berättelser.
Hud & hår
Hudton i jordnära färger – blek som marmor, grå som granit eller brun som jord. Hår och skägg i svart, brunt, rött eller grått, ofta tjockt och yvigt.
Ögon
Små men skarpa, ofta i metalliska nyanser som guld, koppar, järn eller stål. Blicken är vaksam och genomträngande.
Svans
Nej
Klädsel
Praktiska, slitstarka kläder i ylle, läder och vadmal, ofta mörka och jordnära i färg. Vid högtider bär de vackert smyckade bälten, spännen och kedjor av eget hantverk.
Lukt & närvaro
Doftar av järn, olja och glödgad metall. Närvaron känns trygg men tung, som en stabil pelare.
Beteende
Bor i underjordiska hallar och verkstäder, ofta nära malm och ädelstenar. Arbetar med metall och sten, skapar både vapen, smycken och magiska föremål. Håller sig helst för sig själva men kan dyka upp på ytan för handel eller avtal.
Förmågor
Mästare i smide och hantverk. Har ofta magiska kunskaper knutna till sina verktyg och material. Känner till hemliga vägar genom berg och kan stänga dem för obehöriga.
Svagheter
Kan bli bundna av avtal eller gåvor. Känsliga för svek – den som bryter ett löfte till en dvärg får ofta en förbannelse. I vissa sägner tål de inte direkt solljus.
Relation till människor
Respekterar skicklighet och ärlighet. Belönar ofta dem som visar sig värdiga med mäktiga föremål. Straffar girighet och falskhet hårt.
Beskrivning
Dvärgar framställs i nordisk folktro som ett underjordiskt folk som håller till i berg, gruvor och stenhällar. De är kortväxta men kraftigt byggda, ofta med mörka, vaksamma ögon och sot- eller bergsdamm på hud och kläder. Deras dräkt är praktisk: ull och läder, förkläden och bälten tyngda av verktyg. De visar sig sällan i dagsljus och arbetar helst när världen ovanför somnat; den som lyssnar kan höra dova slag, slipstenens sus och dämpade röster från hjärtat av berget.
Deras rykte bygger på hantverksskicklighet. Dvärgar smider blad som håller en livstid, smycken som bär välsignelser eller varningar, lås som inte kan dyrkas och kärl som aldrig läcker. De behärskar hemliga runor, härdningar och legeringar, och kan väva in “lycka” eller “otur” i det de tillverkar. Men skickligheten har pris: de gör gärna upp tydliga byten och kontrakt, och den som bryter ett löfte, snålar med betalningen eller stjäl malm ur “deras” berg får snart känna av motgång – verktyg spricker, djur blir oroliga, vägar går fel.
Visar man däremot måttfullhet och respekt – arbetar varsamt, lämnar en gåva vid en sten eller tackar när man ledsagats rätt – kan man få hjälp: en stig som öppnar sig, ett verktyg som oväntat håller, en varning i drömmen innan olyckan. Dvärgarna undviker gärna buller, skryt och ovett, och drar sig undan kyrkklockor och starkt dagsljus. De är inte entydigt goda eller onda; de prövar människan. Den som vårdar sitt ord och sin omgivning kan få en tyst bundsförvant i berget, medan den girige alltid möter bergens hårda svar.
Liknande väsen
