

Troll
Även kallat: Trollen, trollfolk
Trollen är människolika men grövre, med grovhuggna drag, breda axlar och kraftiga händer. De bär jordnära kläder, luktar av mossa och metall, och rör sig tungt men listigt. Misstänksamma mot främlingar, men lojala mot sin egen släkt.
Trollens kroppar liknar människors men är större, kraftigare och kantigare, med proportioner som verkar uråldriga och råa. Deras ansikten kan vara nästan mänskliga eller markant främmande: breda näsor, buskiga ögonbryn, markerade kindben och ofta asymmetri. Hudtonerna spänner från jordigt grått till blekt med grönstick, och håret är mörkt, tovigt eller grovt. Män har ofta yviga skägg. De flesta föds med en kraftig svans, ibland avhuggen för att bättre kunna smälta in bland människor – en åtgärd som lämnar ärr eller påverkar gångstilen.
Trollen klär sig gärna i slitna, jordfärgade plagg som påminner om människors kläder men med ålderdomlig eller hemtillverkad prägel. När de dyker upp bär de ofta en lukt av jord, mossa, läder eller metall, och deras närvaro känns tung, som en skugga som vägrar släppa taget.
Beteendet präglas av list, misstänksamhet och en benägenhet att stjäla eller lura, men också av stark lojalitet inom den egna familjen. Trollen kan förvandla sig till människor, djur eller föremål, och vissa använder magiska föremål för att bli osynliga. De är oerhört starka och uthålliga, men inte alltid snabba.
Deras svagheter är flera: de undviker heliga symboler, kyrkklockors klang, böner och ibland även stål. Solljus stör dem, även om de inte alltid förstörs av det.
Människor betraktar de både som rivaler och möjliga allierade. Trollen rövar ibland bort barn och lämnar sina egna ungar i deras ställe som bortbytingar, eller lockar vuxna in i berget – en bergtagning som sällan lämnar någon oförändrad. Samtidigt finns berättelser om människor som fått gåvor, boskap eller skydd som tack för en god gärning.
Många udda stenformationer i Sverige har fått sin förklaring genom troll. I sägnerna förstenas eller spricker troll när solen går upp, och därför pekade man på märkliga block, raukar och bergsprofiler och sa att de varit troll som inte hann hem i tid. I flera berättelser försöker trollen kasta sten på nybyggda kyrkor för att tysta klockorna, men missar, och stenarna blir liggande som jättekast i landskapet. Ett annat knep var att hålla sig väl med dem genom smör. Smör ansågs vara trollens favorit, och uttrycket “trollsmör” lever kvar både som namn på generöst smörat bröd och på den gula slemsvampen man kan hitta i skogen. Och ville man slippa nattligt trollbus kunde man lägga en bit stål vid tröskeln eller ringa i en liten klocka, för det ogillar de skarpt.