Kollektiva väsen
Vittra
Även kallat: De osynliga, Di sma undar jordi, Tusser, Vättar, Vættir
Ett underjordiskt folk som lever parallellt med människorna. De har egna gårdar, boskap och stigar (vitterstigar) och håller hårt på gränser och respekt. Den som stör deras vägar eller lån blir vilseledd, får oro i djuren eller otur—den som visar hänsyn och tackar får hjälp och beskydd.
Bilder
Egenskaper
Kroppsbyggnad
Småväxta till medellånga, smidiga och lätta i rörelserna. De rör sig nästan ljudlöst och kan uppfattas som skuggor eller rörelser i ögonvrån.
Ansiktsdrag
Mjuka, ofta vänliga drag som kan vara både vackra och alldagliga. Ansiktena är ibland ovanligt symmetriska, men kan också se lite uråldriga ut trots ungdomliga kroppar.
Hud & hår
Hudton från blek till solbrun med ett svagt, nästan genomskinligt skimmer. Hår i jordnära färger – brunt, svart, mörkblont – ofta enkelt friserat eller flätat.
Ögon
Klara och vaksamma, ofta i blått, grått eller grönt. Ser ut att veta mer än de säger, och kan ge intryck av både värme och kylig distans.
Svans
Nej
Klädsel
Enkla men funktionella plagg som passar landsbygden och skogen. Tyger i naturfärger, ibland med subtila mönster. När de visar sig i högtider eller fester bär de vackrare folkdräktsliknande kläder.
Lukt & närvaro
Doftar svagt av nyslaget hö, myrjord eller frisk luft. Närvaron kan vara både vänlig och vaksam, som om de alltid håller avstånd.
Beteende
Lever parallellt med människorna men undviker direkt kontakt. Vaktar sina områden och kan bli mycket hämndlystna om deras marker störs eller skadas. Tar illa upp om deras boskap blir illa behandlad.
Förmågor
Kan göra sig osynliga, röra sig snabbt och ljudlöst, och ibland påverka djur att följa deras vilja. Vissa sägner tillskriver dem förmågan att välsigna eller förbanna skördar och jaktlycka.
Svagheter
Har starka band till sina hemplatser – om deras mark tas eller förstörs blir de svaga eller tvingas flytta. Respekterar avtal och kan bindas av löften.
Relation till människor
Oftast fredliga så länge människor visar respekt för deras land och boskap. Kan lämna gåvor eller hjälpa i hemlighet, men kan lika snabbt straffa oförrätter med olyckor eller sjukdom.
Beskrivning
Vittra skildras i sägner som ett människolikt, skyggt folk som bor under marken och i kullar, ibland “vägg i vägg” med människors hus. De hörs oftare än de syns: knäpp i golvet, svagt mjölkningsskrammel, steg över gårdsplanen i skymningen. De har egna hushåll, vitterstigar där de färdas, och vitterboskap som betar parallellt med människornas. Välordning och ömsesidighet är deras lag: man varnar innan man häller hett vatten (“Se upp, vittra”), lämnar en liten gåva, och sätter tillbaka sådant man “lånat” på samma plats med ett tack.
Bryter man mot detta—bygger över en vitterstig, skräpar ner, svär och för oväsen—kan världen börja “glida”: vägar förskjuts, redskap går sönder, djur blir oroliga, sömnen störs. I många berättelser räcker det att flytta hus eller grind ett par alnar så att stigen blir fri, så stillnar oturen. Som skydd nämns respektfull hälsning, järn i tröskeln, stillsamhet och att be om lov när platsen känns “befolkad”.
Vittra är inte entydigt goda eller onda—de prövar. Den som håller ord, tackar och lämnar plats åt deras stigar kan få hjälp: ledda steg i dimman, gott bete, förvarning om fara. Den som tar utan att ge tillbaka möter däremot envisa motgångar tills ordningen återställs.
Liknande väsen
