Kollektiva väsen
Älvor
Även kallat: Älva, Älvorna
Lätta, vackra väsen som dansar i ringar och rör sig som dimma över ängar. De kan förtrolla med sång och dans, belönar vördnad för naturen men straffar den som trampar på deras marker eller bryter in i deras fest. Järn och stål driver dem ofta på flykten.
Bilder
Egenskaper
Kroppsbyggnad
Småväxta till människostora, ofta gracila och lättbyggda. De rör sig mjukt och nästan svävande, som om de knappt vidrör marken.
Ansiktsdrag
Ovanligt vackra och symmetriska med fina, nästan genomskinliga drag. Ser alltid ungdomliga ut, men bär samtidigt på ett uttryck av uråldrig visdom eller sorg.
Hud & hår
Hudton blek till pärlvit, ibland med en lätt skimrande eller ljusgrön underton. Hår i ljusa nyanser – silverblont, ljust guld, koppar – ofta långt och flödande.
Ögon
Ljusblå, grå eller gröna, ibland med ett svagt sken i mörker. Blicken är både lockande och varnande.
Svans
Nej
Klädsel
Tunna, flytande kläder i vitt, grått eller dova pasteller. Tygerna rör sig som om vinden alltid leker i dem. Ibland prydda med blommor eller blad.
Lukt & närvaro
Doftar av blommande ängar, dagg och frisk vind. Närvaron känns lätt och nästan bedövande, som om sinnena blir dimmiga.
Beteende
Dansar i ringar på ängar eller i skogsgläntor, särskilt under skymning och gryning. Kan locka människor att delta, vilket kan leda till att de fastnar i deras värld. Skyddar sina marker och kan straffa den som förstör naturen.
Förmågor
Kan förtrolla med dans och sång. Har makt över dimma och dagg. Tiden upplevs annorlunda i deras sällskap – en natt hos älvorna kan vara hundra år i människovärlden.
Svagheter
Tål inte järn och stål. Om någon trampar på deras dansringar eller bryter in i deras fest kan de försvagas eller drivas bort.
Relation till människor
Kan vara både hjälpsamma och farliga. Belönar respekt och vänlighet med lycka och välsignelser, men kan orsaka sjukdom eller olycka vid förnärmelse.
Beskrivning
Älvor beskrivs som människolika men eteriska – gracila kroppar, ungdomliga drag och hår som faller som ljus. De visar sig helst i skymning och gryning, när marken glittrar av dagg och dimslöjor ligger lågt. På ängar och i skogsgläntor bildar de älvringar (dansringar): den som kliver in kan dras med i deras dans där tiden förskjuts – en timme bland älvorna kan vara en hel natt i människornas värld.
Deras närvaro känns som svalka och stilla vind; de doftar av blommande äng och ny dagg. Älvorna värnar platsen: den som bryter blommor vårdslöst, skräpar ner eller stör deras ringar kan bli sjuk, vilseledd eller drabbas av envis otur. Visar man däremot respekt – går varsamt, lämnar plats åt deras marker och tackar tyst – kan man få hjälp: en stig som klarnar i dimman, lätta steg över våtmark eller en oväntad lättnad i arbetet.
Förtrollning är deras främsta kraft: sång, musik och blickar som gör världen mjuk och drömlik. Som skydd nämns järn och stål, stilla bön och att undvika deras ringar. Enligt sägner kan man bryta förtrollning genom att namnge den drabbade, föra honom/henne över en tröskel eller låta kyrkklockor ljuda. Älvorna är varken entydigt goda eller onda – de prövar. Vördnad och måttfullhet möts av mild välvilja; övertramp möts av skarp men rättvis vedergällning.
Liknande väsen
