

Gårdstomte
Även kallat: Nisse, Tomte
Liten, kraftfull gårdsväktare som håller ordning på hus, djur och arbete. Belönar flit, hövlighet och tack (gärna en skål gröt) med lycka på gården – men straffar slarv, ovett och grymhet med otur, trassel och nattliga bus.
Gårdstomten framträder i sägner som en kortväxt, senig gammal man – ofta skäggig och mössprydd – som rör sig tyst genom ladugård och bodar när andra sover. Han bär ved, sopar, knyter om seldon, lugnar djuren och håller elden i schack. Hans domän är gårdsplanen och allt arbete som hör den till; där väger ordning, måttfullhet och rättvisa tungt.
Väl omhändertagna djur, rent stall och varsamt tal belönas ofta direkt: smöret “tar” i kärnan, korna står stilla, verktyg håller längre och man undgår små olyckor. Ett tack och en gåva – klassiskt en skål julgröt med smörklick – stärker banden mellan tomte och gård. Han varnar gärna genom drömmar, knackningar eller att låta ett djur stirra mot något som snart kunde blivit brand.
Övertramp får följder. Svordomar i ladugården, grymhet mot djur, slarv, snålhet eller brutna löften leder till trassel: hästmanar som blir knutna, mjölk som skär sig, redskap som spricker, nycklar som “förläggs” tills man bett om ursäkt och ställt allt till rätta. Tomten tycker illa om skryt och höga röster; han vill arbeta ostört, helst osedd. Försöker man fånga eller driva bort honom försvinner ofta lyckan – mjölken sinar, elden blir opålitlig, oturen biter sig fast.
Som levnadsregel gäller: håll snyggt, tala stilla, var mild mot djur, tacka när arbetet går väl och ge något tillbaka vid högtid. Gårdstomten är varken söt sagogestalt eller ond ande – han prövar. Den som visar respekt och håller sitt ord får en trofast beskyddare; den som föraktar arbete och djur får skörda nattens tysta vedergällning.