Ensamväsen
Fossegrim
Vattenfallens musikant som spelar fram dimma, vind och sorg. Han kan lära ut fiolens hemligheter åt den som visar respekt och ger rätt gåva, men lockar den övermodige närmare strömmen och kan förvilla tid och sinne.
Bilder
Egenskaper
Kroppsbyggnad
Slank men muskulös, med en kropp som tycks formad av strömmande vatten. Rör sig med samma kraft och grace som en fors.
Ansiktsdrag
Vackra, markerade drag med ett leende som kan vara både vänligt och retsamt.
Hud & hår
Hud ljus med en lätt blå eller grön underton som påminner om klart vatten. Hår långt och flytande, oftast i nyanser av mörkbrunt, svart eller djupgrönt, alltid fuktigt och glansigt.
Ögon
Klara och gnistrande som solreflexer på vatten, oftast blå eller gröna.
Svans
Nej
Klädsel
Ofta barbröstad eller iklädd tunna, våta tyger som följer kroppen. Ibland bär han ett bälte av vattenväxter eller alger.
Lukt & närvaro
Doftar av friskt vatten, våt sten och mossor. Närvaron är både rogivande och elektriskt laddad, som när man står nära ett vattenfall.
Beteende
Fossegrim är en mästerlig musiker som spelar fiol vid vattenfall och forsar. Han kan lära människor att spela, men kräver en betalning – i vissa sägner mat (ett stycke kött kastat i forsen), i andra något mer personligt och riskfyllt.
Förmågor
Kan kontrollera vattenflöden, skapa musik som påverkar känslor och sinnesstämningar, samt locka både djur och människor närmare.
Svagheter
Måste hålla sig nära sitt vattenfall för att behålla sin styrka. Förlorar kraft om vattenflödet stoppas eller förorenas.
Relation till människor
Mer välvillig än Näcken, men fortfarande farlig om han blir lurad eller inte får den betalning han kräver. Respekterar och belönar talang och uppriktighet.
Beskrivning
Fossegrim hör hemma vid forsar och vattenfall. Han visar sig som en smal, kraftfull yngling med våt hud, sjögräslikt hår och ögon där vattenytan blänker. Doften är kall och frisk, som nysköljd sten. Han spelar helst i skymning: melodierna låter enkla men rymmer dolda vägar; grenar svajar i takt, dimman drar ihop sig och den som lyssnar glömmer både klocka och väg.
I sägnerna undervisar Fossegrim den som närmar sig vördnadsfullt. Med en stilla hälsning och en gåva – ofta kött eller något som verkligen kostat dig något, i många berättelser lämnat en torsdagskväll vid fallkanten – kan han ta din hand och visa greppet, stråken och de “förbjudna” löpningarna. Den som får hans fulla gunst sägs spela så att plank dansar och hjärtan mjuknar; fingrarna glömmer aldrig vad de lärt. Men avtal ska hållas: löftesbrott, snålhet eller stolthet får strömmen att vända sig mot dig – toner skär, stråken slinter och otur följer.
Fossegrim är både lockande och varnande. Han kan varna fiskare för svaga isar, stilla en panikslagen båt eller dra undan någon ur virvlarna – men han kan också lura den övermodige allt närmare fallet. Som motmedel nämns järn och stål, tyst bön och att hålla avstånd från strandkanten när musiken kallar. Visa respekt: skräpa inte, svär inte vid vattnet, och ta bara det du behöver. Fossegrim är inte entydigt god eller ond – han prövar. Den som kommer med måttfullhet och öppna öron kan få en mästare; den som kommer med girighet möter bara forsens kalla svar.
Liknande väsen
