Ensamväsen
Gruvrå
Gruvornas väktarinna som vakar över gångar, malm och arbetets ordning. Hon belönar varsamhet, tystnad och hållna löften med ledtrådar till ådror och varningar före ras – men förvillar, kyler och straffar girighet, skrän och svordomar.
Bilder
Egenskaper
Kroppsbyggnad
Lång och kraftfull, med en kropp som verkar uthuggen ur sten – fast och formad, men ändå smidig som rinnande metall.
Ansiktsdrag
Slående vacker med skarpa linjer och markerade kindben. Leendet är lika delar lockande och varningsfullt.
Hud & hår
Hud i nyanser som påminner om mineraler – blek marmor, kopparskimrande brons eller djup granit. Hår långt, tjockt och glänsande, i färger som svart, järnblått, koppar eller guld.
Ögon
Intensiva och mineralglänsande – bärnsten, smaragd, ametist eller djup safir.
Svans
Nej
Klädsel
Praktiska men kroppsnära plagg av läder och grova tyger, ofta prydda med metallspännen och smycken av ädelstenar. Vid högtider eller förförelse byter hon till tunga, svepande klänningar som glimmar i lampljus.
Lukt & närvaro
Praktiska men kroppsnära plagg av läder och grova tyger, ofta prydda med metallspännen och smycken av ädelstenar. Vid högtider eller förförelse byter hon till tunga, svepande klänningar som glimmar i lampljus.
Beteende
Gruvrået vakar över gruvor, tunnlar och mineralfyndigheter. Hon kan visa sig som vänlig guide eller som en dödlig fälla. Förför både män och kvinnor för att pröva deras mod, binda dem till sig eller straffa deras girighet.
Förmågor
Kan få gruvgångar att öppna eller stänga sig. Känner till alla skatter i berget och kan förvandla mineraler till bländande illusioner. Behärskar både fysisk och psykisk förförelse, vilket kan göra hennes “gäster” oförmögna att lämna.
Svagheter
Tappar kraft om gruvan överges eller förstörs. Ljudet av kyrkklockor kan driva bort henne.
Relation till människor
Kan vara en ovärderlig beskyddare för gruvarbetare och bergsfolk, men blir skoningslös om man tar mer än man behöver eller bryter mot hennes regler. Lockelsen hon utövar gäller alla, och ingen är immun om hon väl riktar sin uppmärksamhet mot dem.
Beskrivning
Gruvrå – ofta kallad gruvfrun – är härskarinnan i berget där människan brutit sig in. Hon visar sig ibland som en högrest kvinna i mörka, glimmerliknande tyger, ibland bara som en kall glans i skuggan och ett stilla drag genom tunneln. Hennes närvaro märks på att ljud dämpas och luften blir tung, eller på motsatsen: ett lätt sus och ett tydligt knack som om berget själv vill säga något.
Hennes lag är måttfullhet, respekt och hållna avtal. Man visslar inte i gruvan, svär inte och skryter inte över fynd. Man tackar tyst, lämnar platsen i ordning och delar rättvist. Små gåvor – en slant i en spricka, bröd eller en skopa vatten – anses blidka henne. Den som arbetar hederligt och varsamt kan få hjälp: lampan fladdrar just vid rätt spricka, ett stenblock lossnar utan skada, en malmtråd visar sig där ingen väntat.
Den som däremot roffar åt sig, bryter löften eller väcker oväsen drabbas av gruvråets förvillelse: gångar tycks byta riktning, stegen blir tunga, redskap spricker och känslan av att “någon ser på” växer. I värsta fall kommer varningen för sent – ras, dålig luft eller en trappa som ger vika. Hon är inte ond för att skada; hon prövar människan och försvarar platsens ordning.
Som skydd och etik nämns: arbeta stilla, tala lågmält, undvik skryt, håll dina avtal och lämna en tackgåva när arbetet gått väl. En kort bön eller kyrkklockors klang sägs bryta det orena; järn och stål ger trygghet när de brukas med respekt, men väcker hennes vrede när de ackompanjeras av svordom och girighet. I grunden öppnar gruvrået berget för den som visar vördnad – och stänger det för den som bara vill ta.
Liknande väsen
