Ensamväsen
Korpen som talar
Övernaturlig korp som talar sanning – men ofta i gåtor. Visar sig vid vägskäl, broar och kyrkportar för att varna, ge råd eller pröva. Belönar den som lyssnar med måttfullhet; vänder sig mot den övermodige och den som bryter löften.
Bilder
Egenskaper
Kroppsbyggnad
Stor och kraftig korp, ofta större än normalt – ibland med vingspann upp till två meter. Rörelserna är tunga och medvetna, som om varje steg och vingslag är planerat.
Ansiktsdrag
Som fågel är näbb och ögon proportionerligt större än vanligt. I vissa skepnader kan ansiktet delvis anta mänskliga drag när den talar – en antydan till läppar eller uttryck som inte hör hemma på en fågel.
Hud & hår
Fjäderdräkt kolsvart med blå och violetta skiftningar i ljuset. Fjädrarna är alltid i perfekt skick, som om de är omöjliga att smutsa ner.
Ögon
Svarta som obsidian eller blänkande silver. Blicken är stadig, obönhörlig och intelligent.
Svans
Ja
Klädsel
Ingen – men i vissa sägner bär den små smycken eller föremål i klorna, som den kan använda som betalning eller varsel.
Lukt & närvaro
Doftar av kall luft, regn och ibland svagt av blod. Närvaron känns som att bli iakttagen och bedömd.
Beteende
Dyker upp vid viktiga skeden – födelse, död, krig eller resor. Talar med en klar, mänsklig röst och levererar varningar, råd eller gåtor. Kan vara både hjälpsam och farlig, beroende på hur dess budskap tas emot.
Förmågor
Kan tala alla språk den behöver. Flyger snabbt och ljudlöst. Har kunskap om händelser både nära och långt borta, ibland även om framtiden.
Svagheter
Måste alltid tala sanning, men kan undanhålla information eller tala i gåtor. Kan drivas bort av starkt ljus eller höga ljud.
Relation till människor
Respekterar dem som lyssnar noga och visar förståelse. Föraktar dem som avfärdar dess ord, och kan då ge falska ledtrådar som leder till olycka.
Beskrivning
Korpen som talar framträder i sägner när världen står och väger: vid vägskäl och broar, på kyrkstig och skogsbryn, strax före oväder eller stora beslut. Den ser ut som en vanlig korp men bär en ovanlig närvaro: ögon som blänker som våt sten och en röst som låter som “sten mot sten”, tydlig och människolik. Ofta hörs tre korta rop före talet – som en inkallelse till uppmärksamhet.
Väsendets särskilda lag är sanningen: det får inte ljuga, men det kan tala i gåtor. Svaret du får är sant – men vinklat, förkortat eller bundet till dina ord. Därför prövar korpen människors måttfullhet, lyhördhet och ordhållighet. Ställer du klokt formulerade frågor och lovar inget du inte kan hålla kan du få verklig hjälp: en antydan om den säkra stigen, en varning för falsk vän, timingen för skörd eller väder, eller ledtrådar till något förlorat.
Pris och gengåva är oftast små och symboliska: ett mynt vid en milsten, en brödbit åt skogens fattiga, ett stilla tack och att du låter bli att skryta om vad du fått veta. Försöker man pressa mer – kräva rikedom, fråga om annans hemligheter, eller svära på något man inte tänker hålla – blir talet mörkare: orden leder vilse, tecknen missförstås och otur fäster vid stegen tills man bett om förlåtelse och ställt allt till rätta.
Som skydd och vett nämns att inte lova lättvindigt, att upprepa frågan högst tre gånger (sedan tiger korpen), att bära järn eller stål när råden oroar, samt att korsa en tröskel – kyrkport, bro eller grind – för att bryta en olycklig spådom. En stilla bön eller kyrkklockors klang skingrar oro, men det säkraste är alltid respekt och eftertanke.
Korpen som talar är varken välgörare eller fiende – den prövar. Den som lyssnar varsamt och väger sina ord får råd som bär. Den som jagar snabba svar eller bryter löften hör bara vingslag bort mot mörk skog.
Liknande väsen
