Ensamväsen
Strömkarl
Mildare vattenmusikant än Näcken. Strömkarl spelar vid strömmande vatten, kan lära ut fiolkonst mot rätt gåva och hövligt uppträdande, och visar ibland säkra vadställen. Men han prövar också den övermodige – lockar närmare strömmen och förvillar tid och sinne. Järn och stål, namngivning och stilla bön sägs skydda.
Bilder
Egenskaper
Kroppsbyggnad
Slank och smidig, med en hållning som visar både styrka och lätthet. Kroppen är ofta vältränad men inte överdrivet muskulös, formad av ett liv i rörelse vid och i vattnet.
Ansiktsdrag
Vackra och öppna drag, ofta med ett leende som kan vara både vänligt och smått gåtfullt.
Hud & hår
Hud ljus med en frisk, solbränd ton. Hår ljust eller kastanjebrunt, ibland med solblekta toppar.
Ögon
Klara och gnistrande som strömmande vatten, oftast blå eller gröna.
Svans
Nej
Klädsel
Enkla kläder i linne eller ylle, ibland barbröstad. I sägner uppträder han ofta i vit skjorta som skimrar när han spelar.
Lukt & närvaro
Doftar av sötvatten, våt sten och frisk vind. Närvaron känns lugnande och inbjudande, men med en underström av något mer kraftfullt.
Beteende
Strömkarl sitter ofta vid strömmande vatten och spelar fiol. Han lockar inte människor till sin död som Näcken, utan är mer benägen att undervisa dem som ber honom – men alltid mot betalning, ofta i form av mat, tobak eller mynt.
Förmågor
Mästerlig musiker med fiol. Kan framkalla stämningar i både människor och djur med sin musik – glädje, sorg, lugn eller oro.
Svagheter
Kan inte stå emot ett ärligt framförd bön om hjälp kombinerad med rätt betalning.
Relation till människor
Vänlig men distanserad. Hjälper gärna till om han respekteras och belönas rätt. Har liten tolerans för dem som stör honom utan orsak.
Beskrivning
Strömkarl hör hemma vid åar, bäckar och forsar. Han framträder oftast som en smal men stark yngling eller man med vått, mörkt hår och ögon där vattenytan glimmar. Han sitter på en sten i strömfåran och spelar melodier som tycks följa vattnets takt; ljuden gör grenverk att svaja, dimma att dra ihop sig och oron i bröstet att tystna. Till skillnad från Näcken söker han sällan skada, men han prövar alltid den som närmar sig.
I sägnerna undervisar Strömkarl gärna den som uppträder respektfullt. Man hälsar stilla och lämnar en gåva som kostar något – ofta mat (särskilt kött), bröd eller mynt – gärna en torsdagskväll vid strömmen. Då kan han ta elevens hand, visa stråk och grepp och lägga in hemliga löpningar som fingrarna “minns” livet ut. Avtal och tystnad väger tungt: den som bryter löften, skryter eller snålar märker hur musiken vänder sig – stråken slinter, otur fäster och vattnet blir farligt.
Strömkarl är också vägledare. Han kan peka ut vadställen, stilla panik vid stark ström och varna för bråddjup med ett kort tecken i melodin. Samtidigt rymmer hans spel förtrollning: tid och avstånd kan glida, och den som följer tonerna tanklöst hamnar närmare vattenfåran än klokt är.
Som motmedel och vett nämns att bära järn eller stål (nål, kniv, eldstål), namnge det som oroar, hålla tyst bön, och att hålla avstånd när musiken känns “för nära”. Tala lågt, lämna inget skräp och ta aldrig mer fisk än du behöver. Strömkarl är varken entydigt god eller ond – han är vattnets måttfulla röst. Den som visar respekt och håller sitt ord går hem med både liv och lärdom; den som låter övermodet styra möter strömmens hårdare svar.
Liknande väsen
