Ensamväsen
Vargkvinnan
Kvinnlig hamnskiftare mellan människa och varg. Snabb, tyst och lojal mot sin “flock”. Belönar mod, måttfullhet och hållna löften – men jagar svek, tjuvjakt och skryt. Hennes närvaro märks i ylande varsel, spår som “hoppar” över mark och en kall doft av päls och natt.
Bilder
Egenskaper
Kroppsbyggnad
Lång och smidig, med muskulatur som en sprinter – stark, snabb och byggd för jakt. Hennes rörelser är tysta och självsäkra, som om varje steg är planerat.
Ansiktsdrag
Skarpa och fängslande, med höga kindben, rak näsa och ett leende som kan vara både inbjudande och hotfullt.
Hud & hår
Hud solbrun eller blek med en lätt glöd i kinderna. Hår tjockt och yvigt, i mörkbrunt, svart eller silvergrått, ibland med en vild, ostyrig look. Päls i vargform grå, svart eller vit, ofta med silverskiftningar.
Ögon
Gula eller bärnstensfärgade även i människoskepnad – vargens blick som aldrig riktigt lämnar henne.
Svans
Ja
Klädsel
I människoskepnad bär hon praktiska men kroppsnära kläder som låter henne röra sig obehindrat. Färgerna är ofta mörka eller jordnära för att smälta in i skogen.
Lukt & närvaro
Doftar av barrskog, vilt och en ton av mysk. Närvaron är både rovdjursvarning och inbjudan – man vet att hon är farlig, men kan inte sluta titta.
Beteende
Vargkvinnan vandrar mellan människornas värld och vargflockens. Hon kan förföra både män och kvinnor, ofta som en del av att testa deras styrka eller binda dem till sig. Lojal mot dem hon ser som flock, skoningslös mot dem hon ser som hot.
Förmågor
Kan växla mellan människa, varg och mellanform. Har skärpta sinnen, överlägsen snabbhet och styrka. Kan jaga i tystnad och attackera utan förvarning.
Svagheter
Känslig för silver och vissa ritualer. Tappar kontrollen om hon blir svårt skadad i vargform.
Relation till människor
Ser relationer som flockband – de som accepterar hennes regler får skydd och närhet, de som bryter mot dem blir jagade tills de faller.
Beskrivning
Vargkvinnan visar sig i två skepnader. Som människa är hon smal och stark, med ljusgrå eller bärnstensfärgade ögon och hår som blänker som päls i skymning; som varg är hon större än vanligt, med klok blick och en skugga som inte alltid följer stegen. När hon är nära blir skogen stilla och luften får en sval doft av jord, rök och våt päls.
Hon håller på flockens lag: lojalitet, tystnad, rättvis delning och att inte ta mer än nödvändigt. Den som rör sig varsamt, hälsar platsen, vårdar elden och håller sitt ord kan få hjälp – ett varsel-ylande innan oväder, en stig som öppnar sig, ro i boskapen eller att bli ledsagad en bit genom mörk skog. Men överträdelser som tjuvjakt, skryt, svordomar och löftesbrott möts hårt: man går vilse, spår suddas ut, otur biter sig fast och ibland hörs tassar bakom en tills man bett om förlåtelse och ställt i ordning.
Hennes förmågor är snabbhet, skarp syn och hörsel, förmågan att förvilla riktningar och kalla på vargflockens stöd. Hon kan skifta skepnad vid gränser – en bäck, en grind, ett stenröse – och låta tiden glida så att en kort färd blir en lång natt. Band hon knyter är starka: får hon trohet, svarar hon med skydd; blir hon sviken, jagar hon tills måttet är rågat.
Som motmedel och vett nämns: bär en liten bit järn eller stål, namnge rädslan högt och gå över en tröskel (bro, grind, kyrkport) för att bryta förtrollning; vänd ett plagg ut och in om vägarna börjar snurra. Tala lågmält, skryt inte, och lämna en liten gengåva när du fått hjälp (en brödbit, lite mjölk eller kött åt skogens fattiga). Vargkvinnan är varken entydigt god eller ond – hon prövar. Den som visar lojalitet och måttfullhet går tryggare; den som sviker möter skogens snabba svar.
Liknande väsen
