Ensamväsen
Älvakung
Härskare över älvfolket och mästare i magi, musik och illusion. Älvakungen bjuder till danser och gästabud i skymningens gläntor, där tiden glider och ord väger tungt. Respekt, måttfullhet och hållna löften belönas—övertramp mot älvringar och heliga lundar besvaras med förtrollning, vilsegång och envis otur. Järn och stål, namngivning, bön och kyrkklockor sägs bryta hans grepp.
Bilder
Egenskaper
Kroppsbyggnad
Lång och smal, med en hållning som utstrålar både kunglig värdighet och lätthet. Rörelserna är precisa och nästan danslika.
Ansiktsdrag
Slående vacker med drag som är både maskulina och mjuka, vilket gör att han kan framstå som tilltalande för alla.
Hud & hår
Hud blek med ett svagt skimmer som dagg i morgonljus. Hår långt och silkeslent, oftast i silver, ljusblond eller guldton, men kan även vara svart som midnatt.
Ögon
Intensiva, ofta i ljusblått, smaragdgrönt eller grått. Kan lysa svagt i mörker.
Svans
Nej
Klädsel
Tunna, lyxiga tyger i ljusa färger, ofta med silverbroderier. Bär alltid smycken – krona eller diadem är vanligt.
Lukt & närvaro
Doftar av blommande ängar och frisk vind. Närvaron är både mild och auktoritär, som en härskare man instinktivt vill lyda.
Beteende
Leder älvfolket med både nåd och stränghet. Kan bjuda in människor till älvornas danser, men dessa fester slutar sällan väl för den som stannar för länge.
Förmågor
Mäktig inom magi och illusion. Kan styra väder, växtlighet och tidens gång inom sitt rike.
Svagheter
Järn och stål försvagar hans makt. Om någon stjäl ett av hans smycken kan han förlora kontrollen över delar av sitt rike.
Relation till människor
Kan erbjuda gåvor och kunskap till dem som visar respekt, men skoningslös mot inkräktare eller de som förolämpar honom eller hans folk.
Beskrivning
Älvakungen visar sig där dagg och dimma ligger lågt: i ängsringar, lundar och öppna skogsgläntor. Gestalten är slank och ljus, ibland med ett svagt skimmer som av dagg på gräs; rösten bär som stråk över stilla vatten. Han leder älvornas ringar och kan bjuda människor in—med ett nick, en utsträckt hand eller en melodi som gör stegen mjuka. I hans sällskap förskjuts tiden: en dans kan kännas som en timme men vara en natt eller mer i människovärlden.
Älvakungens lag är artighet, måttfullhet och ömsesidighet. Man trampar inte älvringar, skräpar inte i lunden, talar lågmält och lovar inte mer än man kan hålla. Den som uppträder rätt kan få gåvor: klart sinne, inspirerande musik, lätt hand i hantverk eller en stig som öppnar sig i dimman. Men löftesbrott, skryt och ovett möts av milda men obönhörliga straff: vägar som byter riktning, arbete som “inte tar”, drömmar som tär. Mat och dryck i hans hall binder ofta den som smakar; den som vill gå fri tackar och avstår.
Hans förmågor är förtrollning, synvillor och ordens makt: ett väl valt löfte kan knyta band, en fel fråga kan bli ens boja. Som motmedel nämns järn och stål (nålar, kniv, eldstål), namngivning av den drabbade, tyst bön, att vända ett plagg ut och in när vägarna går i ring, samt att korsa en tröskel—bro, grind, kyrkport—eller höra kyrkklockor.
Älvakungen är varken entydigt god eller ond; han prövar. Den som visar vördnad för platsen, håller sitt ord och rör sig varsamt kan få lysande sällskap och lärdom. Den som tar utan att ge tillbaka möter ringarnas tysta, långsamma hämnd.
Liknande väsen
