

Häxa
Häxan är en mänsklig trollkunnig – fruktad och efterfrågad på samma gång. Hon kan bota och välsigna, men också förgöra, stjäla mjölklycka och kalla fram oväder. I berättelser reser hon nattetid, handlar med besvärjelser och salvor, och kan ha hjälp av ett tjänsteväsen som bjära eller “mjölkhare”. Respekt kan ge hjälp; oförrätter besvaras med skada.
I svensk folktro är häxan inte ett eget väsen utan en människa som behärskar trolldom. Skildringarna spänner från kloka gummor och gubbar (som botar, läser och bryter förtrollningar) till svartkonstnärer som skadar boskap, stjäl grannens mjölklycka eller sänder sjukdom. Många berättelser rör nattliga färder, salvor som gör kroppen lätt, och sammankomster där ny kunskap och kraft byts mot löften. Häxan rör sig skickligt bland gränser: mellan gård och mark, sjukdom och hälsa, lycka och ofärd. Hon samlar örter vid rätt tidpunkt, knyter vind i rep, läser ord som “ställer” eller “släpper” makter, och kan sätta på eller ta av “lås” på både folk och fägårdar. Mot henne ställs bön, stål och salt – men samma kraft som skrämmer kan också skydda, om man kommer i rätt ärende och visar aktning.