Ensamväsen
Mörksugga
Mörksuggan är ett nattligt väsen som rör sig längs skogskanter och byvägar när ljuset faller. Den beskrivs som ett tungt, borstigt djur som påminner om en svart sugga och som tycks suga värme och mod ur den som möter den. Den skrämmer bort barn från farliga platser och gör vägarna osäkra i mörkret men ger sig sällan på människor om den bemöts med respekt.
Bilder
Egenskaper
Kroppsbyggnad
Låg och massiv med bred rygg och korta kraftiga ben. Rör sig tungt men oväntat tyst.
Ansiktsdrag
Grov nos och bred panna. Uttrycket är orubbligt och vaksamt.
Hud & hår
Mörk sträv päls med borst som står upp längs ryggen. Ofta fuktig av dimma och nattdagg.
Ögon
Gulvita eller röda sken som syns som glöd genom skymning och dis.
Svans
Ja
Klädsel
Ingen.
Lukt & närvaro
Doft av våt jord och nedfallna löv. Luften blir märkbart kallare och ljuden dämpas när den är nära.
Beteende
Ligger på lur vid stigar och vägskäl. Följer vandrare på avstånd och skrämmer hästar. Dras till rädsla och oreda men undviker starkt ljus och sällskap. Får människor att tappa riktning och mod snarare än att angripa rakt.
Förmågor
Tätar mörker och kyler luften. Förvirrar sinnen och gör fotsteg tunga. Kan få dragdjur att stanna och människor att gå vilse.
Svagheter
Ljus från lykta eller fackla. Sällskap och sång. Järn i hand eller i bältet. Att korsa rinnande vatten sägs bryta dess följe.
Relation till människor
Väktare och varning snarare än ren fiende. Skrämmer bort den oförsiktige men lämnar de varsamma i fred. Respekt och ordning på vägen gör mötet kort och ofarligt.
Beskrivning
Mörksuggan hör till de skuggväsen som vakar över gränserna mellan gård och vildmark. I berättelser rör den sig ljudlöst i diket, kliver upp på vägen med korta tunga steg och får hästar att stelna och människor att tappa riktning. Den ser ut som en stor svart sugga med sträv borstkam över ryggen och fuktig glänsande päls som drar åt brunt och kolsvart. Ögonen uppfattas som glöd i torv eller blekt sken i dimma. Andedräkten kyler luften och gör ljuden dova som om mörkret i sig blivit tjockare.
Föreställningen om mörksuggan används ofta som varnande berättelse. Barn ska inte smyga ut på natten. Vandrare ska hålla sig till stigen och hålla tyst när skogen lyssnar. Värme och sällskap håller den borta. Ljus från en lykta eller en brinnande sticka får den att dra sig undan. Järn och raska steg över en bro sägs bryta dess följe. Den dras till rädsla och oreda men lämnar oftast människor ifred när de visar måtta och håller väglaget rent från skräp och spill. Som många nattväsen är den mindre ett rovdjur än en påminnelse om försiktighet i mörker. Den kan skrämma till panik och får den oförsiktige att gå vilse men den uppträder mer som väktare än som mördare.
Liknande väsen
