Ensamväsen
Puke
Även kallat: Puk, puker, spiritus
Demoniskt tjänsteväsen som binds med avtal och små blodsgåvor. Puken är listig och formskiftande – hämtar pengar, mjölk eller föremål åt sin ägare och utför hemliga uppdrag – men kräver betalning tillbaka. Bryts av järn och salt, bön och namngivning, och vänder sig mot den som sviker sitt löfte.
Bilder
Egenskaper
Kroppsbyggnad
Kan anta många olika skepnader, men oftast liten och kvick – stor som en katt eller liten hund. Kroppen kan vara smal och senig eller klumpig och kompakt beroende på berättelsen.
Ansiktsdrag
När den visar sitt sanna ansikte har den ofta djurlika drag – spetsiga öron, snedställda ögon och ett illmarigt leende.
Hud & hår
Kan vara naken med mörk, nästan sotig hud, eller täckt av kort, svart päls. I vissa sägner har den fjäll.
Ögon
Små men glödande, ofta röda eller gula.
Svans
Ja
Klädsel
Ingen i sin naturliga form, men kan uppträda förklädd i människokläder när den rör sig bland folk.
Lukt & närvaro
Doftar av svavel, rök eller bränt trä. Närvaron känns rastlös och obehaglig, som om något kryper nära huden.
Beteende
Puken är ett slags demoniskt tjänsteväsen som knyter avtal med människor. Den hjälper sin “ägare” att stjäla, samla rikedomar eller utföra uppgifter i utbyte mot en framtida betalning – ofta ägarens själ. Den arbetar outtröttligt och kan smyga in nästan var som helst för att stjäla åt sin herre.
Förmågor
Kan anta olika skepnader, bli osynlig och ta sig in i låsta rum. Mycket snabb och listig.
Svagheter
Bundet av det avtal som slutits – kan inte bryta det förrän uppdraget är slutfört eller offret är dött. Avskyr heliga symboler, böner och rent järn.
Relation till människor
Aldrig vänlig i längden – även om puken kan ge rikedom och makt är priset alltid högt. Det är en klassisk “frestare” som ger snabbt resultat men slutlig undergång.
Beskrivning
Puke skildras som ett personligt tjänsteväsen – en slags demonisk “hjälpare” som knyts till en människa genom avtal. I sägnerna sägs den kunna skifta skepnad: som liten svart katt eller fågel, en glödande kolbit, en ulltuss, ett kryp som smiter genom nyckelhål – alltid snabb, smidig och svår att fånga. Den rör sig ljudlöst, lämnar knappt spår och följs ofta av en svag lukt av rök eller varm järn.
Pukens uppgift är att hämta och dra: mjölk från grannens kor, pengar ur gömmor, råvaror eller lyckosam vind i affärer. Den lyder ord, viskningar och tecken – men bara så länge avtalet hålls: tystnad, punktliga små gåvor (ofta stänk av blod eller något verkligen värdefullt), och att ägaren inte skryter eller bryter löften. Blir puken felbehandlad, snålt utfordrad eller sviken, vänder den sig: otur fastnar, boskapen blir orolig och husfriden spricker. I mörkare berättelser kräver puken till sist ägarens själ eller en livslång tjänst.
Förmågor: förklädnad och formskifte, flykt genom små springor, stöld utan spår, att förvilla människor och djur, samt att bära små ting över långa avstånd. Den kan också “tråda” lycka i arbete – men lika lätt knyta motsatsen.
Svagheter och motmedel: järn och stål (nål, kniv, eldstål) bryter ofta dess grepp; salt och heligt vatten nämns som skydd; bön, kors och kyrkklockor driver den på avstånd. Ett högtt uttalat avsägelseord och namngivning kan lösa avtalet, liksom att kasta dess bo (t.ex. en påse, boll av hår/ull) över rinnande vatten eller i elden. Framför allt råds man att inte lockas av “snabb draghjälp”: det som puken för in någonstans har tagits någon annanstans – och skulden kräver alltid betalning.
I grunden prövar puken människans måttfullhet och ordhållighet. Den som söker genvägar och skryter får snart känna priset; den som står emot frestelsen slipper både “lätt” lycka och tung skuld.
Liknande väsen
