Ensamväsen
Malmkarlen
Maskulin väktare av berg och gruvor – motsvarighet till gruvrået. Han belönar varsamt arbete, tystnad och hållna avtal med ledtrådar till malmådror och varningar före ras. Girighet, svordomar och oväsen möts med förvillelse, spräckta verktyg och envis otur.
Bilder
Egenskaper
Kroppsbyggnad
Lång och kraftfull, med breda axlar och muskulös överkropp. Rör sig med en tung, självsäker grace som antyder att varje steg är ett med berget.
Ansiktsdrag
Skarpa, huggna drag som påminner om statyer av sten – markerade kindben, stark käklinje och ögon som glimmar som mineraler i lampljus.
Hud & hår
Hud i nyanser från ljus marmor till djup granit eller koppar. Hår mörkt, järngrått, kopparrött eller gyllene som malm, ofta långt och tjockt.
Ögon
Intensiva, i färger som guld, bärnsten, smaragd eller stålblå. Blicken är genomträngande och svår att möta länge.
Svans
Nej
Klädsel
Praktiska, robusta kläder i läder och grovt tyg när han arbetar i berget, men vid högtider eller möten med människor bär han tunga, prydda dräkter av metallglänsande tyg.
Lukt & närvaro
Doftar av järn, kall sten och en svag ton av mysk. Närvaron är lika tryckande som ett djupt gruvschakt, men med en underström av värme som kan locka en närmare.
Beteende
Malmkarlen vakar över gruvor, malmfyndigheter och mineralrika berg. Han testar både män och kvinnor som möter honom – ibland genom styrkeprov, ibland genom lockelser. Belönar de som respekterar bergets rikedomar, men straffar girighet hårt.
Förmågor
Kan öppna och stänga bergväggar. Har övermänsklig styrka och kan forma sten med händerna. Behärskar psykisk förförelse lika väl som fysisk kraft.
Svagheter
Tappar kraft om gruvan eller berget skövlas eller skadas allvarligt. Ljudet av kyrkklockor kan tvinga honom bort.
Relation till människor
Kan bli en värdefull allierad för den som visar mod, skicklighet och respekt. Hans intresse och attraktion gäller både män och kvinnor – men hans uppmärksamhet är alltid farlig.
Beskrivning
Malmkarlen beskrivs som en hög, skugglik bergsman: kläder som liknar mörk ull och läder, händer som bär spår av järn och koppar, en kall doft av våt sten och malm. När han är nära dämpas ljuden, lampors lågor drar åt ett håll och luften blir tung – eller tvärtom: ett stilla drag går genom gången och ett knack hörs där berget vill säga något.
Hans lag är måttfullhet, respekt och rättvisa i arbetet. Man visslar inte i gruvan, skryter inte om fynd, svär inte och tar inte mer än som behövs för säkerheten. Man tackar tyst platsen, lämnar ordning efter sig och håller överenskommelser om lön, virke och delning. Små gåvor – en slant i en spricka, en brödbit, en skopa vatten – blidkar honom. Den som arbetar hederligt kan få hjälp: lampan fladdrar just vid rätt spricka, ett block lossnar utan skada, en tunn åder visar sig där ingen väntat.
Bryter man däremot löften, roffar åt sig, skränar eller skändar platsen vänder berget sig mot en: gångar tycks byta riktning, stegen blir tunga, redskap spricker och modet sjunker. I värsta fall kommer varningen för sent – ett ras, dålig luft, eller en stege som ger vika. Malmkarlen är inte ute efter blotta skadan; han prövar människan och bevakar ordningen.
Som vett och skydd nämns: arbeta stilla, tala lågmält, håll dina avtal, lämna en enkel gengåva när arbetet gått väl. Järn och stål ger trygghet när de brukas med respekt, liksom en kort bön eller kyrkklockors klang när oron griper tag. Det säkraste skyddet är ändå hederlighet och måttfullhet. För den som vårdar sitt ord öppnar Malmkarlen berget; för den som bara vill ta stängs gångarna – och oturen flyttar in.
Liknande väsen
