Ensamväsen
Jerff
Jerff skildras som ett glupsk odjur med hundlik kropp, kattens huvud och klor samt en yvig rävs svans. Den vandrar tyst i skogen, slår mot boskap och bär på ett rykte om omättlig hunger. I sägner sägs den pressa kroppen mellan två träd för att få plats med mer mat och sedan fortsätta äta. Ibland tolkas Jerff som en folklig förklaring av järven.
Bilder
Egenskaper
Kroppsbyggnad
Låg och kraftig med bred bringa, korta men starka ben och en kompakt rygg som tål hård terräng.
Ansiktsdrag
Kattlika drag med kraftiga käkar och vassa klor. Uttrycket upplevs fokuserat och orubbligt.
Hud & hår
Mycket tjock, mörk päls som kan skifta i brunt och svart med ljusare band.
Ögon
Mörka och blanka. I sägnerna kan de uppfattas som glödande när den blir upphetsad eller rasande.
Svans
Ja
Klädsel
Ingen.
Lukt & närvaro
Stickande, djurisk doft med ton av myr och skog. Närvaron känns tung och hotfull, som när något stort rör sig tyst i närheten.
Beteende
Jerff rör sig tyst längs skogskanter och myrmarker och håller sig ofta i skymning och gryning. Den spanar länge innan den slår, testar stängsel och dörrar och lyssnar efter svagheter i ett fähus. Byten väljs pragmatiskt. Finns kadaver äter den det först, annars ger den sig på svag eller isolerad boskap. När den är upphetsad blir stegen korta och tunga och den gör snabba utfall följt av långa perioder av orörlighet, som om den lyssnade efter svar från skogen. Omättnaden är ett drag i sägnerna. Den sägs äta tills kroppen spänns, pressa sig mellan två stammar för att få plats med mer och återvända till bytet. Jerff lägger gärna undan mat i gömmen under rötter och sten och återkommer när allt lugnat sig. Den undviker öppna platser och människors blick men kan trotsa ljus och oljud om hungern biter. Spår efter den är ofta tvetydiga. Nedböjda buskar, repade stockar och en sötaktig, djurisk doft nämns i berättelserna som tecken på att den varit framme. I möten med människor väjer den sällan i panik utan backar långsamt ur sikt, som om den redan bestämt att komma tillbaka en annan natt.
Förmågor
Oproportionerlig styrka i förhållande till storleken, hög uthållighet, klättrar och tar sig fram i svår terräng. Mytiskt drag av omättlighet.
Svagheter
Inga tydliga folkliga motmedel återkommer konsekvent. Som rovdjur kan den skrämmas bort av eld, oväsen och samlad mänsklig närvaro.
Relation till människor
Nästan alltid fientlig. Förknippas med revor i fähus och försvunna djur. I berättelser fungerar Jerff också som varning mot girighet och övermått.
Beskrivning
Jerff hör till de råa och gåtfulla skogsväsenden som rör sig i gränsen mellan djur och myt. Den beskrivs ofta som lågbyggd och kompakt, med en kraftig rygg och korta, muskulösa ben. Huvudet har kattlika drag med vassa tänder och klor, medan svansen är lång och buskig som hos en räv. Pälsen är tjock och mörk med ljusare schatteringar, något som gör att den nästan flyter in i skuggorna mellan stammar och stenblock.
Det mest kända draget är dess omättliga aptit. I berättelserna fäller Jerff ett byte, äter tills kroppen inte orkar mer, pressar sig då mellan två träd för att “trycka ner” måltiden och går tillbaka för att fortsätta. Sådana historier har gjort varelsen till en symbol för obändig hunger och rovlystnad.
Liknande väsen
