Ensamväsen
Stormkungen
Havets stormhärskare – maskulin motpart till stormkäringen. Kallar vindar, dimma och brottsjö, prövar fiskare och sjöfarande: respekt, måttfullhet och hållna löften möts av ledning och lä; svordomar, skräp och övermod besvaras med vilsegång och hårt väder.
Bilder
Egenskaper
Kroppsbyggnad
Lång och bredaxlad, med en kropp formad av vind och vågor. Musklerna är kraftfulla och definierade, byggda för styrka snarare än smidighet, men han rör sig ändå med överraskande grace.
Ansiktsdrag
Maskulina, väderbitna drag, markerade kindben och käklinje. Skägg eller stubb är vanligt, och leendet kan vara både värmande och varningsfullt.
Hud & hår
Hud solbrun eller blek med spår av havsvindens härdning. Hår långt och vilt, ofta svart, mörkbrunt, silver eller havsblått, ibland med saltkristaller i topparna.
Ögon
Intensiva och stormiga – blå, grå eller gröna, med ständigt skiftande nyanser som havet själv.
Svans
Nej
Klädsel
Tunna sjömanskläder, läderremmar eller pälsmantlar beroende på väder. Vid sina mest formella eller hotfulla stunder bär han smycken av vrakguld och koraller.
Lukt & närvaro
Doftar av salt, tång och ozon. Närvaron är tryckande och elektrisk, som en vindby innan åskan slår ner.
Beteende
Stormkungen behärskar havets väder och styr både vindar och vågor. Han söker kontakt med både män och kvinnor, ofta för att pröva deras styrka eller vinna deras sällskap. Hans gåvor kan vara rikedom och skydd till havs – eller förlisning och undergång.
Förmågor
Kan framkalla eller stilla stormar. Kontrollerar vind, regn och vågor. Kan färdas snabbt genom vatten och dimma, och försvinna lika fort som han kom.
Svagheter
Förlorar kraft långt från havet. Kan bindas om någon stjäl hans mest älskade ägodel – ofta ett föremål han fått från djupet.
Relation till människor
Respekterar styrka och mod, men ser inga problem med att offra liv för att bevara sin makt. Hans intresse gäller alla kön, och de som lockas av honom kan räkna med att mötet förändrar dem för alltid – på gott eller ont.
Beskrivning
Stormkungen visar sig där vatten och himmel spänner som hårdast: på huvud, skär och yttersta bränningar. Gestalten skymtar hög och mörk i spray och skum – hår och skägg som våta tågvirken, ögon grågröna som ett grund i motljus. När han är nära stannar luften till: fåglar tiger, trycket faller, en kall vindpust går emot alla tecken och vågor börjar resa sig mot fel håll.
Hans lag är gränser och ömsesidighet. Havet är lånat; man tar inte mer än man behöver, håller tyst ton, svär inte och kastar inget i sjön. Den som hälsar stilla, hedrar avtal och lämnar en liten gengåva – första fisken tillbaks, en slant i vågen, en upprensad strand – kan få hjälp: en vind som vrider rätt, en öppning i dimman, en våg som “lägger sig” så man hinner i lä. Men övermod, skräp, löftesbrott och skryt drar stormkungen närmare: nät trasslar, rodret biter inte, sjön blir kort och hård och vägen hem tycks längre än den är.
Stormkungen behärskar väder och sikt: han kan kalla sjok av dimma, tjocka dyningar, hagel och skarvande byar; tiden glider – en halvtimme vid udden blir en natt i sjön. Ibland är han varnare: ett mullrande under ytan, en ensam tung våg långt före fronten, ett tecken åt rätt kurs just innan allt brister. I andra sägner prövar han genom frestelse: en lockande medvind som blir för mycket för den som bär för stora segel.
Som motmedel nämns järn och stål, tyst bön, namngivning och kyrkklockors klang i land. Sjömansvett gäller: rev i tid, håll dig i leden, tala lågmält och tacka när du klarat passagen. Stormkungen är varken entydigt god eller ond – han är havets måttstock. Måttfullhet, respekt och hållna ord öppnar en trygg strimma genom ovädret; övermod och smuts kallar på den fulla stormen.
Liknande väsen
