Ensamväsen
Älvdrottning
Även kallat: Älvdrottningen
Älvornas drottning – skyddande och farlig. Hon leder danser i älvringar och bjuder till gästabud i dimmiga lundar där tiden glider och ord väger tungt. Respekt och måttfullhet belönas; övertramp och löftesbrott möts av förtrollning och vilsegång. Järn och stål, namngivning, bön och kyrkklockor sägs bryta hennes grepp.
Bilder
Egenskaper
Kroppsbyggnad
Slank och graciös, med rörelser som flyter som dimma över vatten. Hon verkar alltid lättare än luften, som om marken knappt rörs av hennes steg.
Ansiktsdrag
Förbluffande vacker, med drag som är så perfekta att de känns overkliga. Ansiktet kan verka vänligt och varmt eller iskallt och otillgängligt beroende på hennes avsikter.
Hud & hår
Hud ljus och skimrande, som om den alltid är belyst av mjukt månljus. Hår långt, silkeslent och ofta i silver, platina, guldblond eller djupt kopparrött.
Ögon
Klara och gnistrande – blå, gröna, violetta eller grå. Bär en hypnotisk kvalitet som gör att det är svårt att slita blicken.
Svans
Nej
Klädsel
Klänningar av tunna, skira tyger som rör sig som vind. Smycken av silver, pärlor och kristaller. Bär ofta en krona eller diadem med blommor och ädelstenar.
Lukt & närvaro
Doftar av blommande ängar, dagg och en antydan av honung. Närvaron är både mild och farlig – som en vacker blomma med giftig nektar.
Beteende
Älvdrottningen är både beskyddare och härskare över älvfolket. Kan locka människor att delta i älvornas danser och fester, men det är sällan någon återvänder utan att vara förändrad.
Förmågor
Mäktig inom magi, särskilt förtrollningar och illusioner. Kan manipulera tid och rum inom sitt rike. Har makt över växter, djur och väder.
Svagheter
Järn och stål stör hennes magi. Om någon stjäl hennes krona eller ett personligt smycke kan hon tvingas till underkastelse.
Relation till människor
Kan vara generös och välsigna dem hon tycker om, men förgör dem som kränker hennes land eller folk.
Beskrivning
Älvadrottningen visar sig där dagg och dimma ligger lågt – i ängsringar och heliga lundar vid skymning och gryning. Hon framträder som en ljus, ståtlig gestalt med hår som glänser som dagg på gräs och kläder som rör sig som vind över ängen. Med en blick eller en ton kan hon bjuda in till älvornas ringar, där stegen blir lättare, musiken klarare och tiden förskjuts: en timme i dansen kan vara en hel natt i människornas värld.
Hennes lag är artighet, måttfullhet och ömsesidighet. Man trampar inte ringar, skräpar inte i lunden, lovar inte mer än man kan hålla och tackar för inbjudan utan att övermodigt kräva mer. Den som uppträder rätt kan få gåvor: skärpt hantverk, musik som bär, drömmar med råd eller en stig som öppnar sig i dimman. Men skryt, ovett och löftesbrott besvaras med mild men obönhörlig vedergällning: synvillor, villostigar, envis otur och en matthet som släpper först när man gottgjort felet.
Som motmedel nämns järn och stål (nål, kniv, eldstål), namngivning av den drabbade, tyst bön, att vända ett plagg ut och in när vägarna går i ring samt att korsa en tröskel – bro, grind, kyrkport – eller höra kyrkklockor. Säkraste vägen är ändå vördnad: gå varsamt, avstå från mat och dryck i hennes sal om du vill gå fri, håll ditt ord och lämna platsen bättre än du fann den. Då kan även drottningens gunst vila milt över dina steg.
Liknande väsen
