Dödsväsen
Myling
Barnspöke från odöpta eller mördade barn. Mylingen hoppar upp på förbipasserande och kräver att bli buren till sin grav; ju längre man går desto tyngre blir den – tills bäraren faller eller gör rätt. Får ro genom namngivning/dop, att hitta och jordfästa kroppen eller genom uppriktig gottgörelse. Järn och stål, kors, bön och kyrkklockor sägs hålla den på avstånd tills dess sak är ordnad.
Bilder
Egenskaper
Kroppsbyggnad
Ser ut som ett barn, men kan växa onaturligt stort och tungt när det bärs.
Ansiktsdrag
Blek hy, mörka ringar under ögonen, ibland hålögd blick. Kan se både sorgsna och skrämmande ut.
Hud & hår
Hud ofta likblek, ibland med blå eller grå ton. Hår i alla naturliga färger men ofta tovigt eller blött.
Ögon
Dova, ledsna eller hatiska. I mörker kan de blänka svagt.
Svans
Nej
Klädsel
Kan bära trasor eller de kläder de hade vid döden. Ibland helt nakna i berättelser.
Lukt & närvaro
Kall, tung närvaro. Kan föra med sig en doft av jord, fukt och förmultning.
Beteende
Föds ur barn som dött eller mördats, ofta odöpta och begravda i hemlighet. Sökande efter rättvisa, hämnd eller dop. Kan hoppa upp på förbipasserandes ryggar och kräva att bli burna till sin gravplats, där de får frid. Blir tyngre och tyngre under färden.
Förmågor
Kan påverka sin vikt, ibland bli så tung att den krossar bäraren. Kan tala eller skrika för att avslöja sin historia.
Svagheter
Kan få frid om kroppen hittas och begravs rätt, eller om de blir döpta (i vissa sägner).
Relation till människor
Sökande efter hjälp, men kan döda eller skada om de möts med ovilja. Ibland riktar de sin vrede mot sina föräldrar eller byborna som svek dem.
Beskrivning
Mylingen visar sig där orätten skedde eller där vilan saknas: vid myrar, gärdsgårdar, skogsdungar, kyrkstig och övergivna gårdar. Den kan te sig som ett barn i linne, ett bylte som ber om att bli burit eller bara en röst som viskar “bär mig” i nacken. Tecknen är kylig luft, tunga steg som inte är ens egna och en liten hand som tar tag i axel eller rockskört. När man lyfter byltet känns det först lätt – sedan tyngre för varje steg – tills man antingen faller i utmattning eller når den plats där mylingen får vila.
Drivkraften är rättelse: ett namn som aldrig gavs, en grav som saknas, en skuld ingen talat om. Mylingen söker ofta modern eller den skyldige, men kan också fästa sig vid den som råkar passera och kan göra saken rätt. Den plågar genom tyngd, oro, sömnsvårigheter och envis otur, men varnar ibland – för svag is, fel väg eller osäkra steg – om man lyssnar stilla.
Frid och bot vinns genom handling:
Namngivning (nöddop eller att högt ge barnet ett namn).
Begravning/jordfästning på helgad mark, eller att märka platsen värdigt där kroppen vilar.
Gottgörelse: erkänna fel, återbörda föremål, be om och ge förlåtelse.
Tills saken är ordnad hjälper järn och stål (nål, kniv, eldstål), ett kors, tyst bön och kyrkklockor mot nattlig oro; att korsa en tröskel (bro, grind, kyrkport) sägs bryta förföljelsen för stunden.
Mylingen är inte blind ondska – den prövar. Den som tar på allvar, talar sant och gör rätt får se tyngden lätta och natten bli tyst. Den som förnekar och tiger bär byltet längre, tyngre, mörkare.
Liknande väsen
