Dödsväsen
Gloson
Demonisk jättesugga som visar sig kring julnatten och midvinterns mörker, särskilt på kyrkvägar. Gloson rusar mellan hästens ben eller bakom löpare och skär upp dem med sin vassa ryggborst som en kniv. Förebådas av kall vind, gnistor i snön och glödande ögon. Järn och stål, stilla bön, att hålla sig på vägen och kyrkklockors klang sägs skydda.
Bilder
Egenskaper
Kroppsbyggnad
Gestalt som en enorm sugga (hon-gris), låg och massiv, med huvud och kropp oproportionerligt stora i förhållande till benen. Kroppen kan vara täckt av borst som ser ut som vassa spjut.
Ansiktsdrag
Gristryne, stora betar och ibland glödande ögon som brinner i rött eller vitt.
Hud & hår
Mörk, ofta sot- eller kolsvart hud under den grova borsten. Borsten kan vara styva och metalliska till utseendet.
Ögon
Glödande och genomträngande, syns på långt håll i mörker.
Svans
Ja
Klädsel
Ingen – alltid i bestialisk form.
Lukt & närvaro
En stark stank av svavel, jord och blod. Närvaron känns som tryckande rädsla och kyla.
Beteende
Gloson uppträder oftast på julnatten och jagar den som springer “julotteloppet” – en tradition där man försökte hinna till kyrkan först. Den attackerar bakifrån, springer mellan benen och skär upp magen med sin knivskarpa ryggborst. Varnar ofta genom ett frustande eller skrikande läte innan attack.
Förmågor
Extremt snabb och kraftfull. Kan passera genom hinder och förfölja offer tills de faller. I vissa sägner kan den förvrida tid och rum för att förlänga skräcken.
Svagheter
Kan undvikas genom att inte delta i julotteloppet eller genom att hålla sig i sällskap. I vissa berättelser kan heliga symboler avvärja den.
Relation till människor
Alltid fientlig. Den existerar enbart för att straffa eller döda, och verkar särskilt rikta sig mot övermodiga och tävlingslystna.
Beskrivning
Gloson skildras som en oerhört stor, svartgrå sugga med rygg som ett vasst plogjärn. Pälsen står som styva borst längs ryggen; ögonen glöder rött eller vitt, andedräkten ryker i kylan och marken tycks darra där hon passerar. Man hör henne ofta innan man ser henne: ett hårt frust, skrap över is och ett djupt muller som om någon drog en järnplåt över sten.
Hon rör sig längs kyrkvägar och vinterstigar när folk färdas i mörker – ryttare, slädar och de som springer fort för att komma först. Hennes angrepp är blixtsnabbt: hon kastar sig mellan hästens framben, river upp buk och seldon med ryggen och lämnar kaos efter sig; till fots går hon i kapp bakifrån och skär över vader och lår. Hon dras till buller, skryt och tävlan – den som bröstar upp sig i mörkret får känna stålet i hennes borst.
Tecken på närhet är plötslig kyla, vind som går “mot alla tecken”, små gnistor i snön och ett tungt tryck i luften. Djuren blir oroliga, hästarna blåser och vill vägra vägen. Den som uppträder stillna och håller sig på mitt av vägen går säkrare; genvägar över kyrkogård, myr eller åker lockar olyckan.
Som motmedel nämns en bit järn eller stål (nål, kniv, eldstål) i fickan eller seldonen, namngivning och tyst bön, samt att söka en tröskel – bro, grind, kyrkport – där man kan ställa sig i skydd. Kyrkklockors klang sägs skingra hennes framfart. Viktigast är måttfullhet: kör inte vilt, hetsa inte djur, skryt inte om att trotsa mörkret. Gloson är inte en blind mördare; hon prövar. Den som färdas ödmjukt och med vett får passera. Den som trotsar natt och vinter med höga röster och hårda sporrar får känna hennes skarpa svar.
Liknande väsen
