Dödsväsen
Irrbloss
Svävande ljus som vandrar över myrar, strandängar och kyrkvägar i skymning. Irrblossen lockar nyfikna bort från stigen – men kan också, när de tilltalas vördnadsfullt, visa säkra steg eller dölja platsen för gammal skatt. Håll dig på vägen; järn och stål, namngivning, att vända ett plagg ut och in samt kyrkklockors klang sägs bryta deras grepp.
Bilder
Egenskaper
Kroppsbyggnad
Saknar fast kropp – uppträder som ett svävande, flimrande ljus, ofta i klot- eller lågliknande form. Storlek kan variera från en liten låga till ett huvud stort som en mansnäve.
Ansiktsdrag
Inga ansiktsdrag i sin renodlade form, men i vissa sägner kan irrblosset kort anta mänskliga drag eller lysa upp en skepnad av en person.
Hud & hår
Ej tillämpligt – består helt av ljus.
Ögon
Inga synliga ögon, men ljuset kan “blicka” genom att fokusera sin intensitet mot en betraktare.
Svans
Nej
Klädsel
Ingen klädsel.
Lukt & närvaro
Kan föra med sig en svag lukt av svavel, rök eller bränd jord. Närvaron känns som en blandning av lockelse och fara.
Beteende
Irrbloss visar sig ofta på myrar, mossar och kyrkvägar under mörka nätter. Kan vara själar från drunknade, mördade eller odöpta som försöker locka människor bort från stigen – ibland till död i kärr eller vatten. I vissa sägner försöker de visa vägen till en skatt eller viloplats, men bara om man närmar sig på rätt sätt.
Förmågor
Kan röra sig snabbt, försvinna och dyka upp på nya platser. Kan vilseleda resande genom att ändra sin position och skapa en illusion av en trygg väg.
Svagheter
Kan förlora sin makt om man kastar stål mot dem, vänder kläderna ut och in, eller uttalar vissa besvärjelser.
Relation till människor
Ofta farliga om man följer dem blint. Men i vissa berättelser kan de leda till gömda skatter eller rädda vilsna, om de blidkas eller hanteras på rätt sätt.
Beskrivning
Irrbloss visar sig som små, blåvita eller grönaktiga lågor som glider lågt över marken. De stannar precis utom räckhåll, delar sig i två, svävar över en tuva och drar sedan vidare – alltid ett steg framför den som följer. De värmer inte; luften blir i stället stilla och sval, och ibland anas en söt, jordig doft av myr och gammal torv. Djur tvekar, steg låter dova och avstånd känns längre än de är.
I folktron kan irrbloss vara vilsna själar eller dödsljus. De prövar avsikten hos den som möter dem. Den som ropar skrävel, svär eller springer efter ljuset för nöjes skull leds mot sankmark och villovägar. Den som däremot talar lågmält – “lys mig hem” – och håller sig på fast mark kan få hjälp: ljuset går före i jämn takt och dör först när trygg stig eller port syns. I många sägner vakar irrbloss över gömda ting: över en gammal gravhög eller ett förlorat föremål kan ett ljus hänga stilla. Tecknet är sant men kostar ofta något – ett ärligt löfte, en gåva eller ett rättat fel.
Som motmedel och vett nämns: bär en bit järn eller stål (nål, kniv, eldstål), namnge din avsikt (“i frid, lys mig hem”), vänd ett plagg ut och in när vägarna börjar gå i ring, håll dig till broar, spänger och stigar och sök kyrkklockors klang när oron tar över. Håna aldrig ljuset, vissla inte och lämna ingen skräp – det lockar otur.
Irrbloss är varken rena vägvisare eller fiender; de spegelprövar den som möter dem. Måttfullhet och respekt gör natten kortare. Övermod och nyfikenhet utan vett leder rakt ut i dimman.
Liknande väsen
