Odjur
Storsjöodjuret
Storsjöodjuret sägs leva i Storsjöns djup. Det beskrivs som en lång, ormlik varelse med uppstickande pucklar och ett smalt huvud. Det visar sig korta stunder i stilla vatten, lämnar ringar och svall efter sig och försvinner sedan utan ett ljud. Farligt mest genom sin storlek och de virvlar det skapar, snarare än genom avsiktliga angrepp.
Bilder
Egenskaper
Kroppsbyggnad
Lång, kraftig och ormlik kropp med 2–6 synliga pucklar när den går i ytan. Rörelsen är mjuk och vågande.
Ansiktsdrag
Smalt, avlångt huvud med markerad käklinje. Kan likna stor fisk- eller hundskalle i siluett.
Hud & hår
Mörkgrå till nästan svart, slät eller grovkornig som våt sten. Vattnet pärlar och lämnar ett glansigt spår på ytan.
Ögon
Små och ljusa i skymning. Kort glimt innan den dyker.
Svans
Ja
Klädsel
Ingen.
Lukt & närvaro
Kall doft av sötvatten och dy. Luften blir stilla och ljud dämpas strax före uppdykandet; efteråt dröjer en tung dyning.
Beteende
Håller sig i djupa partier och följer fisk. Går sällan helt upp utan visar rygg och nacke i korta sekvenser. Undviker buller men kan passera nära tysta båtar. Skapar breda ringar och virvlar när den dyker.
Förmågor
Storlek och kraft nog att skapa svall som kan vrida småbåtar. Snabb, nästan ljudlös dykning. Förmåga att “försvinna” i djupet och lämna få spår utom ringar och dyning.
Svagheter
Grund och bränningar begränsar dess rörelse. Ljus, buller och livlig trafik håller den borta. Att hålla avstånd och styra upp mot svallkammen minskar risken för kantring.
Relation till människor
Skygg men potentiellt farlig genom kraft och vattenrörelse. Respekterar man sjöns gränser och undviker jakt på “bevis” blir mötet kort och ofarligt.
Beskrivning
I sägner från Jämtland är odjuret en skugga under ytan som ibland bryter vattnet i gryning eller stilla sommarkvällar. Vissa vittnen talar om flera mörka pucklar som rör sig i en jämn båge. Andra ser en lång hals med ett smalt huvud som liknar hund, häst eller stor fisk. När det vänder för att dyka sjunker hela raden av ryggar som om sjön drog ett djupt andetag. Efteråt ligger vattnet kvar i breda ringar och en utdragen dyning kan få småbåtar att rulla.
Odjuret drar sig till djupa fåror och branta stränder där botten snabbt faller. Det följer ibland fiskstim och syns då nära sund och uddar. I berättelserna undviker det buller och folk men kan komma nära roddbåtar som rör sig tyst. Det angriper sällan. Olyckor uppstår när människor söker för nära och överraskas av svall eller försöker fånga mer än sjön vill ge. Därför blev odjuret mindre ett rovdjur och mer en levande varning: läs vattnets tecken, håll måtta och ge djupet ro när det talar.
Liknande väsen
