Odjur
Drake
Draken är ett uråldrigt odjur i nordisk folktro. Den vaktar skatter, högar och avlägsna vatten och uppträder som väldig orm eller bevingad reptil. Den sprider hetta, rök och skräck och kan förgöra boskap och människor som närmar sig dess bo. Den som visar list och mod kan ibland få drakens skatt men risken är att väcka en vrede som bränner allt i sin väg.
Bilder
Egenskaper
Kroppsbyggnad
Massiv och lång med bred bringa och kraftig nacke. Antingen väldig orm eller reptil med tunga vingar. Rörelserna är tunga men explosiva.
Ansiktsdrag
Kilformat huvud med starka käkar och framträdande näsborrar. Uttrycket är vaksamt och hotfullt och förändras knappt när den anfaller.
Hud & hår
Sköldpansarliknande fjäll i mörka gröna, bruna eller svarta toner. Fjällen kan glöda svagt när draken andas het luft.
Ögon
Gulaktiga eller bärnstensfärgade. I mörker kan de lysa som kol som just slutat brinna.
Svans
Ja
Klädsel
Ingen.
Lukt & närvaro
Stickande doft av svavel, rök och varm sten. Luften blir torr och het och ljuden dämpas som före ett åskväder.
Beteende
Platsbunden väktare av skatt, hög eller vatten. Ligger länge dold och gör korta, förödande utfall. Jagar bort inkräktare, bränner hinder och återvänder snabbt till sitt gömställe. Kan patrullera markerna nattetid och följer stigar som blir svedda band i gräset.
Förmågor
Het andedräkt eller eld. Hård pansarhud. Väldig styrka och uthållighet. I sägner ibland förmåga att skifta skepnad till lysande orm eller ring och att förvilla sinnen med fruktan.
Svagheter
Järn och beslutsamhet. Heliga tecken, böner och klockklang nämns som skydd. List och rätt vald stund övervinner styrka. Att bryta drakens band till skatten genom ritual eller rätt ord kan försvaga den.
Relation till människor
Fientlig mot inkräktare och giriga. Respekterar mod och återhållsamhet. Draken är prövningen vid gränsen mellan begär och måtta och lämnar dem i fred som hedrar platsen och låter skatten vila.
Beskrivning
I svensk och nordisk sägenvärld framträder draken som en väldig orm eller ett reptillikt väsen som rör sig mellan markens djup, högar med gömd skatt och ensliga sjöar. Den kan vara vinglös och slingrande eller bära tunga, läderartade vingar och ta sig upp i skyn. Draken binds ofta till platsen av rikedom eller gammal förbannelse. När den rör sig över marken lämnar den spår av svedd vegetation och en stickande lukt av svavel och rök.
Skattdraken är särskilt vanlig i berättelserna. Den ligger över en kista eller ring av guld och vaknar vid minsta skrammel. I vissa sägner kan den anta skepnaden av en glödande orm eller ett lysande band som ringlar över marken under midnattstimmar. Den tål mycket men väjer för beslutsamhet, järn och heliga tecken. Den lurades i äldre historier med list i stället för rå styrka. Människan skulle välja rätt stund, hålla modet när elden blossade och inte låta lockelsen i guldet ta över. Draken blir därmed både hot och prövning. Den frestar den girige och hedrar den som håller måtta och respekt.
Liknande väsen
