Odjur
Gam
Gamen uppträder i sägner som en väldig asätare och varselbärare. Den svävar högt över hedar, stränder och slaktplatser, känner vittring av död på långt håll och samlas där olycka eller sjukdom dragit fram. Den städar vad naturen lämnat men väcker oro när den kretsar lågt över gårdar och fäbodar.
Bilder
Egenskaper
Kroppsbyggnad
Stor rovfågel med bred vingbredd och kraftig, något pucklig hållning. Lång hals som kan dras in mot kroppen.
Ansiktsdrag
Bar eller tunnfjädrad hud kring näbb och ögon. Kraftig krokad näbb som öppnar ben och senor utan ansträngning.
Hud & hår
Fjäderdräkt i mörkbruna till svarta toner. Ljusa kransfjädrar runt halsen förekommer i sägnerna.
Ögon
Bärnstensfärgade eller mörka med hård glans. Blicken söker långsamt av marken och missar sällan rörelse.
Svans
Ja
Klädsel
ingen.
Lukt & närvaro
Doft av torkad hud, talg och salt vind. När den är nära blir ljuden dämpade och vingslagen hörs som en tung väv mot luften.
Beteende
Kretsar högt och väntar tålmodigt. Går i land när allt tystnat och renar platsen från rester. Följer flockar av kråkor och måsar till fiskrens och slakt. Kan ta svaga och nyfödda djur om tillfälle ges. Sätter sig gärna på taknock eller stor sten för att spana.
Förmågor
Skarp vittring och syn. Hittar snabbt till kadaver över stora avstånd. Lyfter tunga stycken och jobbar metodiskt tills platsen är ren. I sägnerna kan dess låga kretsande tolkas som varsel om sjukdom eller storm.
Svagheter
Drivs bort av eld, rök och buller. Vakthundar, människor i arbete och ordnad renhållning gör platsen ointressant. Kraftig blåst nära marken gör landning och start osäkra.
Relation till människor
Varken vän eller uttalad fiende. En renhållare som blir hot när hushållet tappar ordning. Respekt, renlighet och vakt håller gamen på avstånd. Där vården om djur och mark är god blir mötet kort och ofarligt.
Beskrivning
I berättelserna är gamen en mörk skugga mot himlen som ritar vida cirklar tills vinden lägger sig. När den sänker sig hörs ett tungt sus och luften får en torr lukt av aska och talg. Den följer vinterdöd, skeppsbrott och kreatursplågor och dyker upp när marken redan talar om förlust. Där folk är rädda blir den ett omen. Där ordning råder blir den snarare ett tecken på att naturen gör sitt stilla arbete.
Gamen prövar gränser. Den sätter sig på taknocken och väntar. Rör sig något inne på gården drar den sig undan för att strax återkomma. Den sliter i skinn, benen knäpper i näbben och med några kraftiga slag lyfter den de sista resterna bort till en lugn plats. I vissa sägner skrämmer den hästar och tar lamm som kommit för långt från modern, men oftare söker den det som redan är dött. Hus där man håller rent, eldar ordentligt och låter hunden hålla vakt får ha fred. Slappas det med renhållningen återkommer gamen som en svart påminnelse om vad som följer när ordningen bryts.
Liknande väsen
